Vem är bästa spelaren? Vem är bästa spelaren geno
m tiderna ...? Den frågan är naturligtvis ofrånkomlig i en bok som den här. Finns det då något entydigt svar ...? Knappast. För det första är golf inte en mätbar sport och för det andra är det i golf ännu svårare än i andra sporter att jämföra olika epoker med varandra. En skillnad är att dåtidens golfare spelade matchspel medan nutidens nästan enbart spelar slagspel. En annan skillnad är banorna och utrustningen. Fairways och greener är genom bevattning, bättre gödning och bättre klippning av högre klass än i går. Flaggstängerna är av plast så att inte bollarna studsar all världens väg. Lägesförbättring var ett okänt begrepp förr i tiden. Bollarna går längre. Klubborna är lättare och gjorda med större precision, osv. En tredje skillnad är att det internationella utbytet länge var minimalt. VM och EM kom så sent som i slutet av 50-talet. Dagens elitspelare har helt andra möjligheter än sina föregångare att redan från unga år skaffa sig tävlingsvana i hård internationell konkurrens. En fjärde skillnad är möjligheterna att spela och tävla. Gårdagens elitspelare hade ett väldigt pusslande med att passa in årets viktigaste tävlingar på de semesterdagar som stod till buds. Dagens elitspelare är i regel yngre (= studerande) och har då — om vederbörande inte ordnat ännu bättre villkor — åtminstone hela sommarlovet att ägna åt golfen. Dessutom har /faktiskt!/ amatörbestämmelserna mildrats så att dagens elitspelare har rätt att ta emot reseersättningar vid vissa tävlingar. En femte skillnad är bodelningen mellan proffs och amatörer och de få tillfällen de båda kategorierna kan jämföras med varandra. Den kloke stannar där och konstaterar att varje storspelare bara kan bedömas mot sin egen samtid. Att jämföra Erik Runfelt med Mikael Sorling är lika hopplöst som att jämföra Sven Utterström med Thomas Wassberg i skidor. Ja, värre. Den djärve (dumdristige?) låter sig dock inte hejdas utan ser en utmaning i svårigheterna och går vidare. Ett sätt att hyfsa ekvationen något är att plocka fram de spelare som gör anspråk på titeln bäst i sin kategori. Bästa dam-amatör: Här förtjänar namn som Viveca Rosencrantz, Karin Bauer, Maud Hårlemann, Britt Matts son och Liv Wollin att nämnas. Alla har dominerat varsin epok men inga har gjort det så kraftigt som de båda sistnämnda. Hade Britt tillhört en senare period och fått delta i fler VM/EM kanske bilden blivit annorlunda men nu kan ingen med fog påstå annat än att LIV WOLLIN är tidernas bästa amatör-dam. Bästa dam-proffs: Ett lätt val eftersom KÄRSTIN EHRNLUND när detta skrivs är ensam i sin kategori. Duktig dessutom. Bästa herr-amatör: Här är det många om budet: Erik Runfelt, Elis Werkell, G A Bielke, Gunnar Carlander, Claes Jöhncke, Hans Hedjerson, Jan Rube och Mikael Sorling är givna namn i ett resonemang. En del vill säkert utöka kandidatlistan med Finn Sörvik, Lennart Leinborn, Stig Boström och kanske någon ytterligare. Att jämföra femfaldige svenske mästaren Erik Runfelt med senare tids elit är ogörligt även om Erik sannolikt är värd en framskjuten plats. Nationellt har inga dominerat så kraftigt som trion Werkell (sju SM-finaler i följd), Jöhncke (sju SISMsegrar i följd) och Sorling (fem mästerskap i följd). Men om man dessutom lägger internationella meriter i vågskålen stiger Bielke och Hedjerson fram i första kandidatledet. Någon av de fem är vår bäste herr-amatör genom åren. Men vem ...? Mikael Sorling kanske löser problemet om något år liksom Gunnar Carlander kunde ha gjort det om han bättre utnyttjat sin stora talang. Bästa herr-proffs: Åter en omöjlig fråga. Vem kan jämföra Arne Werkell med Gunnar Mueller? Rättare sagt: hur bra skulle Arne W. ha varit om han fått samma chanser att tävla utomlands i hård konkurrens som Gunnar? Eftersom man aldrig får veta det blir det GUNNAR MUELLER som tar titeln. Visserligen har han haft långt mellan vågtopparna under sina första proffsår men å andra sidan är det ingen tvekan om att den hittills bästa svenska golfprestationen är Gunnars. Hans femteplats i World Cup hösten -78 på Hawaii, endast sex slag efter segrande Mahaffey, USA är det närmaste den översta världseliten en svensk golfare har varit. Därmed har vi tre kategorisegrare och en kvintett som slåss om segern i den fjärde — vem är då nr 1? Vårt svar bli LIV WOLLIN. Ingen annan har visat högsta internationella klass under så lång period. Liv var VM-fyra 1966 och delad EM-etta elva år senare och har däremellan varit VM-trea två gånger. Bland mycket annat. Hennes meritlista är dessutom inte färdigskriven ännu. Men Liv får se upp inom kort. Både Mikael Sorling och Kärstin Ehrnlund är på väg upp mot hennes klass. Och vem vet. Den svenska golfens första verkliga »superstar» kanske redan har börjat marschen mot toppen? En klassisk sving har hon aldrig haft men fina resultat har hon nått— Liv Wollin. 53