BÄSTA MINNET Nitton av de mest kända golfprofiler
na i vårt land fick ett brev från redaktionen med ett önskemål: — Skriv ner Ditt bästa golfminne! På de följande sidorna presenterar vi nu resultatet. Det har blivit en brokig blandning av episoder och minnen från både äldre och nyare tid. De nitton skribenterna och deras bidrag presenteras i bokstavsordning. tydelse och var grunden till verklig och varaktig vänskap. Efter ingående diskussioner kom han med ny och mera detaljerad upplaga som omfattade nio hål. Med detta förslag som lockbete lyckades jag övertyga några entusiaster om nödvändigheten av att dels bilda en golfklubb och dels bygga en bana. Eric Adelswärd Född 1909, Åtvidabergs GK, numera bosatt i Frankrike. Medlem av SGF:s styrelse 61-72, varav 64-72 som ordförande. initiativtagare och donator bakom Åtvidabergs GK vars ordförande han var under åren 54-74. Det är om tillkomsten av den klubben han valt att berätta i sin minnesartikel. Så gick det till när Åtvidaberg fick sin bana Som alla golfare har jag under årens lopp samlat många minnen, som vore värda att skriva om, men ändå finns det bara ett som i detta sammanhang är värdefullt, nämligen skapandet av Åtvidabergs golfbana. I början av femtitalet blev jag helt gripen av golfen och började regelbundet spela på Linköpings-banan, som jag en gång varit med om att stifta. Det blev lite långt att åka de fyra milen om man ville spela ofta, och det ville man ju när handicapen sjönk relativt snabbt. På Åtvidabergs västsida och norr om Bysjön fanns ett område som under nära 50 år utnyttjats av den välkända trädgårdsskola, som en gång grundats av min far. P g a att staten dragit in sitt årliga anslag var jag nödsakad att nedlägga skolan och området vid Västantorp fanns alltså tillgängligt för andra ändamål. För många åtvidabergare var det önskeplatsen för ett villaområde men för många en förhoppning om att ett stycke vacker natur på ett eller annat sätt borde kunna bevaras för framtiden. Redan 1954 kontaktade jag Einar Ryn i Linköping, som då var styrelseledamot i Golfförbundet och han besökte tillsammans med Douglas Brasier Västantorp på vintern och fick en första idé om områdets kvalifikationer. Detta resulterade i en skiss eller första utkast på en enkel 6-hålsbana. Den kontakt som härigenom etablerades med »Douggi» blev för mig av oerhörd be74 Den fas som nu började var säkert en av de intressantaste jag upplevt. Med Douggi som arkitekt och jag själv som arbetsledare över en man, för man kan gott säga att det var Walle Karlsson med sin bulldozer som till 75% byggde banan till ett relativt lågt pris. Douggi kom då och då upp från Göteborg och vi dirigerade Walle till de känsligaste punkterna för att konturer på greener och bunkrar skulle bli riktiga från början. Det var ett fascinerande arbete och mycket tacksamt då Walle hade en fin känsla för naturen och genast förstod våra intentioner. Finplanering av fairways och greener utfördes av Baroniet Adelswärds lantbruksavdelning. I september var vi färdiga för sådd men i det längsta väntade vi p g a den intensiva torka som då rådde. Jag vill minnas att gräsfröet till samtliga fairways och greener kostade ca 20.000 kr och en misslyckad sådd hade ju varit rena katastrofen. Den andra veckan i september gick såningsmaskinerna för fullt och virvlade upp jättemoln av damm. Det hela såg föga hoppfullt ut. En vecka efter började det första regnet på två månader sakta strila ned för att så småningom öka i intensitet och när det upphörde efter 40 mm kunde man redan se hur det fina gräset kom upp över hela banan. Sedan gick allt av bara farten och i oktober kunde vi be några Invigningen av Åtvidabergs-banan 1957. På greenen syns Prins Bertil (bakom honom Eric Adelswärd) och Douglas Brasier med publiken på behörigt avständ. Greenen på bilden används inte längre.