förmåga. Det kan man ju träna upp, och jag har fö
rsökt med t ex meditation i olika omgångar, men något helt har det inte blivit. Ishockey var nog egentligen perfekt för mig. Där hinner man inte få plats för mycket mer än hockey i pallet (= huvudet) under bytena på 40-50 sekunder. — Ja, man borde i varje fall inte hinna göra det, men det hände ändå massor av gånger att jag snurrade upp hela motståndareförsvaret och fintade ut målvakten och så petade pucken förbi den tomma buren. När man ser dina clinics förvånar man sig över att du inte lyckas bättre i tävlingar än du gör. På en demonstration kan du ju slå alla typer av slag. Varför kan du inte det på banan? — Jag kan ju inte hålla hjärnan inkopplad på bara golf i tre timmar. Jag slår en perfekt drive och så när det är dags för andraslaget har tankarna flugit iväg och det blir pannkaka av det hela. Hade jag bara haft ett bra närspel, skulle jag kunna rädda bra scorer ändå, men det är just ett bra närspel jag inte har. — Någon stor golfstrateg är jag inte heller — jag spelar hockey på golfbanan. Chansningar och spel ur svåra lägen är egentligen det jag gillar bäst. Nämn ett chans-slag som gått hem. — På 9:e på La Manga i Spanish Open lyckades jag göra en eagle trots att min drive låg långt ute i djungeln till vänster. Jag tog fram min special, »bananslaget» Tumbas bästa tips — Vilka är de bästa tips du själv under åren har fått från de många storspelare du stött på? Den frågan ställde vi till Sven Tumba och efter en stunds betänketid svarade han så här: Sam Snead: — Lär dig hur rätt läge på toppen av baksvingen känns. Om du gör det blir du med tiden så känslig att du kan »höra» om du ligger fel. Ett annat råd är att alltid landa med händerna, vänster axel och vänster öra i din follow-through. Jack Nicklaus: — Ställ dig rätt till bollen. Om du inte noggrant linjerar in dig mot ditt mål måste du ju svinga fel för att nå dit du vill. Tom Weiskopf: — Lär dig ett minnesknep för din adressering, t.ex. hur du placerar klubban i förhållande till ditt vänstra knä. Pränta in det och gör likadant varje gång. Tony Jacklin: — Tänk i förväg, när du ska slå är det för sent. Rent fysiskt är det omöjligt att viljemässigt påverka slaget sedan klubban nått toppen av baksvingen. Arnold Palmer: — När jag träffade honom sa jag beundrande: — Vilka handleder du har .. . — Då skulle du se mina lår, svarade Arnie. — Det uttalandet visar att han liksom i andra sporter där man använder händerna insett att det är från benen kraften kommer. Utan starka ben iblir du aldrig en elitgolfare. Vilket är då ditt eget bästa tips till alla golfare: — Samma sak som alla dom här kanonerna också är överens om — »släpp» klubban genom bollen, det som på engelska kallas »release» och det som jag själv kallar att »piska». 66 (Tumba visar hur han vrider klubb-bladet så det nästan blir parallellt med spellinjen) och satte upp bollen på green. Sådant känns bra. Tidvis måste du ändå ha spelat bra, 1970 när du vann SKIM, blev trea i SISM och fick resa till VM i Madrid måste du ha gjort det? — Ja, då gick det fint. SKIM i Oslo är nog min bästa tävling. Sönerna Johan och Pigge gratulerar på Arlanda när Tumba kommer hem från Oslo 1970 med famnen full av SKIM-pokaler. Vad minns du av den segern — det blev ju en stor sak i massmedia att ishockeyvärldsmästaren Tumba blev skandinavisk mästare i sin nya sport? — Jag glömmer aldrig semifinalen mot Johan Jöhncke. Jag var ett upp och två att gå. Så får jag en socket på 17:e och vi blev square. På 18:e slog Johan en perfekt drive mitt i gatan, medan min boll seglade ut i elefantgräset. När »hele de norske publikum» till slut hittat bollen låg den nästan som upp-peggad i det nedtrampade gräset. Jag kunde i varje fall hacka ut bollen. Men vad gör då Johan, som i det läget har den store Tumba ordentligt nere i säcken? Jo, han tar sin lillspoon och slår ett toppat slag som förskräckt hoppar fram och hamnar Out of bounds. Där vinner jag på min »arbetssexa» mot hans sjua .. . Finalen mot dansken John Jacobsen då — kunde du verkligen hålla nerverna i schack? — Vi var helt skakade båda två, han mest. Men då spelade jag så bra golf att jag hade råd med litet nervdaller. Sedan gick du och blev trea vid SISM i Åtvidaberg och blev som 39-åring uttagen som VM-debutant trots att flera ifrågasatte om du var kvalificerad. Och kritikerna fick på sitt sätt rätt — det gick inte så bra vid VM i Madrid? — Det fanns alldeles för mycket pinjer runt banan ... Nej, jag blev sämst av svenskarna, men mina två sista scorer räknades i alla fall. Efter VM blev du proffs — varför? — Jag hade ju redan satt igång med mitt tält och börjat arrangera progalor. Det var mest juste att ta steget över. Det var redan snack igång om mina uppvisningar m m. Du började ta emot betalt redan som amatör? — Det är väl preskriberat nu ...? Redan 1968 när Arnold Palmer kom hit för uppvisningar på Lidingö och Falsterbo hade du ditt finger med i spelet. Vad fick dig att hoppa in som promotor? — Jag ville ta hit de stora kanonerna för att visa svensk golfpublik hur golf ska spelas. Tom Liden hade kontakter i USA och på den vägen rullade det igång. Så kom Nicklaus, och så Volvo Open och därpå SEO — är du nöjd med hur dagens SEO ser ut? — Iden med många delsponsorer, med caddiereklam och Caddiecupen var riktiga — många andra stortävlingar tar efter dom grejorna nu. Det jobbiga med SEO