återstod var Hegel två upp. På 15:e fick jag min
putt skänkt av Hegel men puttade av någon anledning ändå och blev stel av fasa när bollen fastnade i kanten på den bleckburk som utgjorde hål. Jag kunde andas ut till slut, putten var skänkt och därmed delade vi hålet. Därpå tog jag alla de tre återstående hålen och vann med 1/0. Erik tillsammans med dansken Lorentzen inför den final på Eremitaget 1913 som han berättar om här intill. Erik tillsammans med brodern Elof efter Skandinavisk Golf Unions mästerskap på Hovås 1927. Pokalernas storlek visar vem som vann. Återstod så finalen mot Lorentzen. Frågan var om vi skulle våga vänta med finalen till söndagen som uppgjort var. Eftersom Eremitaget där vi spelade är en allmänning brukade man på söndagarna här och där stöta på folk som dukat upp en trevlig picknick på någon av greenerna. Vi beslöt att spela finalen på lördagseftermiddagen istället och jag kunde vinna en promenadseger med 9/7. I rekordböckerna står att vi spelade finalen över 36 hål men det kan vi knappast ha hunnit med. Det året vann jag den svenska golfens första »storslam» genom att ta hem alla tre mästerskapen. Erik fortsatte att spela utmärkt golf även på äldre dagar vilket hans suveräna svit i RM Oldboys (11 raka segrar) är bevis på. Det mest spännande du upplevt på en golfbana? — Det svaret är lätt att ge, det är min match mot — Det var vid den tävlingen i Falsterbo som jag första gången såg en dam som vågade klippa till bollen litet hårdare än som ansågs fint på den tiden, det var Viveca Rosencrantz, vår första svenska mästarinna. Hon var också först med att våga spela i kort klänning. Men den gången bar hon som alla andra lång klänning. Jag minns att hon hade ett gummiband runt midjan som hon kavlade ner i knähöjd varje gång hon skulle slå för att inte kjolarna skulle blåsa upp eller fastna i klubban. — På den tiden var Hovås betydligt roligare att spela än Falsterbo. Hovås var omväxlande och trickig, Falsterbo var bara platt. Några vattenhinder fanns inte, de kom först 1927 då Gunnar Bauer byggde en helt annan bana än den gamla. — Men man var inte så bortskämd på den tiden. På Hovås spelade man t.ex. inte mitt på sommaren — då var gräset för högt. Sedan kom bonden med slåttermaskinen och klippte. Första tävlingen utomlands — minns du den? — Det var skandinaviska mästerskapet i Köpenhamn 1913. Tidigare på året hade jag mött en dansk vid namn Fredrik Hegel i finalen av öppna SM på Hovås — och slagit honom. Först efter vår match fick jag reda på att han var både dansk och belgisk mästare — hade jag vetat det i förväg vet man aldrig hur det gått. — Eftersom man på den tiden inte hade någon seedning hände det ofta att de bästa spelarna möttes redan i första ronden. Nu skulle jag i alla fall möta Hegel i semifinal. Våra spelstilar var helt olika. Hegel slog höga bollar in mot green medan jag själv, van vid vinden på Hovås, alltid försökte hålla bollen lågt. När fyra hål 70 engelske storspelaren A S G Thompson i öppna SM på Hovås 1938. Han gästade Sverige flera gånger för att delta i våra öppna mästerskap och allt var dukat för seger redan i första försöket. I semifinalen hade Thompson slagit min bror Hugo med 1/0 och nu var det min tur att ta mig an honom i finalen. Vi spelade 36 hål och från att ha varit ett upp efter 33 hål var jag ett ner efter 35. Bara lätta sista hålet kvar. Vi låg båda en klubblängd från hål och sedan jag sänkt min putt lämnade jag puttern till min son Anders som var caddie och stod beredd att gratulera Thompson till segern. Det gick ett sus av förvåning genom publiken när Thompson missade sin korta putt. 37:e hålet började med en jättemiss från min sida. Jag generaltoppade bollen som hoppade kråka 10 meter framåt. Thompson slog en bra drive men hamnade i en greenbunker varför jag plötsligt stod med en 1,5 metersputt för vinst av matchen. Det var en skön känsla att se den bollen, som hade en svår linje, falla ner i hål. Ditt roligaste minne? — Bland många episoder är det en speciell som kommer fram ur minnet. Där spelar inte jag själv huvudrollen, utan min caddie i 1938 års final, alltså min son Anders. — Jag skulle gissa att Anders var 4 år gammal varför det bör ha inträffat 1927. Bruno Zachrisson och jag spelade en match på Hovås och det var Brunos tur att putta i slutskedet av matchen. Anders sitter stilla i greenkanten men börjar plötsligt krypa in på green. Jag ser honom närma sig Bruno men vill inte störa Bruno i hans koncentration. Måtte han hinna putta innan pojken hinner fram ... Men han står djupt koncentrerad tills han plötsligt ser Anders huvud sticka fram mellan sina fötter. Anders är nämligen på väg efter en daggmask som kryper på green på andra sidan av Bruno .. . Hur det gick med putten när Bruno försökte på nytt och hur det gick i matchen har jag glömt. Men i många år framåt undrade Bruno hur jag kunde lära en 4-åring att komma krypande mellan motspelarens ben just inför matchens viktigaste putt . . ?