linköpingsspelare komma ut och demonstrera lite g
olf för våra nyfikna medlemmar på den nuvarande banans 17:e fairway, som då var klippt för första gången. För klubbhuset svarade Peter Celsing. Ett kombinerat packningshus och stall från trädgårdsskoletiden ritat av Professor Gustaf Clason var den tacksamma stomme som Peter fick att arbeta med och enligt min mening lyckades han utomordentligt väl med sin uppgift. Att Prins Bertil åtog sig att inviga banan i september 1957 utgjorde kulmen på en intensiv och fascinerande upplevelse. Vår bana var en klar succé och efter ett par år tvingades vi p g a den stora tillströmningen av nya medlemmar att utvidga till 18 hål, en uppgift som var om möjligt arbetsammare och mera komplicerad i varje fall ur rent teknisk synpunkt. När jag ser tillbaka på de år som gått sedan Åtvidabergs-banan blev till, är det för mig fullständigt ofattbart att allt detta hände för närmare 25 år sedan, så levande står fortfarande alla minnesbilder för mig och när jag på somrarna återkommer till Västantorp är det med stort välbehag jag njuter av den vackra naturen och en av Douglas Brasiers kanske vackraste skapelser. mycket vann England med?» »Vann», sa Munken, »dom vann inte; vi vann istället» och en gladare landslagskapten har jag aldrig förut sett. Stor sensation! Och jag fick på lördagen se Sverige slå Frankrike och därmed kvalificera sig för final mot Skottland på söndagen. På söndagsmorgonen upplevde jag en av de bästa och mest spännande foursomematcher jag varit med om mellan svenskarna Göran Lundqvist (Lunkan)/Mikael Sorling (Micke) och skottarna Brodie/Murray. Det var full fight från första början och ett utomordentligt spel, där i regel birdie behövdes för att vinna eller dela hålen. Efter 16:e hålet var matchen all square. På 17:e — ett par-4-hål — hade skottarna en bra drive medan Micke lade sin drive ut i ruffen i ett besvärligt läge. Lunkan gick fram till bollen, tittade, funderade — men inte länge — och satte sedan upp ett perfekt järnslag en meter från hålet. Micke sänkte för en birdie och svenskarna blev ett upp. På 18:e (par-5) slog Lunkan en lång perfekt drive; skottarna halvmissade sin. Nästa slag av skottarna var också halvbra. Micke hade ett bra slag, som landade ca 10 m från green. Skottarnas nästa slag sattes i baksidan på green, där flaggan stod i framkanten. Lunkans chip lades ca 3 m från hålet. Nu trodde man saken var klar. Men skottarna skickar en 25 m putt rakt över hela green i hålet för en birdie. Tablå!! Micke gick lugnt fram till bollen, tog linjen och satte bollen rakt i hålet. Och därmed var matchen vunnen! En utomordentlig match med ett dramatiskt och lyckligt slut, där svenskarna gjorde 7 birdies. Det var inte utan att mitt ordförandehjärta klappade extra. Gunnar Arenander Född 1913, Lidingö GK och Falsterbo GK. Tungt namn i SGF:s styrelse under 20 års tid. Skattmästare 59-65. Vice ordförande 70-72 och ordförande sedan 1973. Dessutom VD och ansvarig utgivare för Svensk Golf 64-73. Anlitad även på klubbnivå som ordförande i Lidingö GK 67-70. En EM-foursome som gladde mitt ordförandehjärta EM för herrar spelades 1977 på Haagsche Golf & Country Club's bana vid Wassenaar den 22-26 juni. Banan är, trots att den ligger i Holland, en mycket kuperad seaside-bana. Jag kunde inte komma förrän på fredagskvällen, samma dag som kvartsfinalerna spelades. Sverige skulle möta England och när »Munken» Lindberg hämtade mig vid flygplatsen, frågade jag: »Nå, hur Våldsamma stormar är vi ganska förskonade från i vårt land. Men ibland blåser det till ordentligt, som på hösten 1969. Den stormen glesade ur trädbestånden i några västsvenska banor ganska ordentligt. I Falkenberg fälldes 300 träd till marken och i Tylösand hela 500. GA Bielke Född 1930, Saltsjöbadens GK, Stockholms GK, Lidingö GK, Rya GK och Båstad GK. Ett av de stora spelarnamnen. Mästare i SM 56, i 72 håls/SISM -58, -61 samt i SKIM -51, -56. Flera internationella storsegrar: tyska öppna -57 samt belgiska öppna -61. Numera knuten till herrarnas elitkommitté. Harry Weetmans otroliga spurt i German Open Det finns många att välja bland, men jag fastnar för German Open på Köln-Refrath. Året är 1957. Som vanligt spelades Tyska Öppna Amatörmästerskapen veckan innan Open. Mitt deltagande där sträckte sig till kvartsfinalen, varför jag helt och hållet kunde inrikta mig på Open. De första 36 hålen i Open spelade jag med den tuffe och tystlåtne engelsmannen Harry Weetman, rela75