Arrangörer 1
Arrangörer utbud. Detta var bland annat en utgång
spunkt till varför 1933 års teaterutredning lade fram ett förslag om att bilda Riksteatern.8 I den kulturutredning som genomfördes under 1970-talet lämnades förslag på nationella kulturpolitiska mål. Det övergripande målet för den nationella kulturpolitiken föreslogs vara att medverka till att skapa en bättre samhällsmiljö och bidra till jämlikhet. För att göra detta formulerades ett antal delmål, bland annat det så kallade ansvarighetsmålet. Med det menades följande: ”Samhället har ett övergripande ansvar att främja mångsidighet och spridning av kulturutbudet och för att minska eller hindra den negativa verkan som marknadsekonomin kan medföra”9 att kulturpolitiken ”skall garantera mångsidighet och spridning om de fria marknadskrafterna inte förmår detta på ett tillfredsställande sätt för viktiga delar av kulturområdet.”10 Efter att utredningen remitterats lämnades i Kungl. Maj:ts proposition angående den statliga kulturpolitiken förslag till beslut om de första nationella kulturpolitiska målen. De mål som beslutades låg i flera delar i linje med utredningens förslag. I propositionen konstateras också att ”Lönsamhet får inte bli avgörande för verksamheten inom kulturområdet. När den privata verksamheten inom detta område inte kan garantera en mångsidighet i utbudet eller en jämn fördelning över landet av värdefulla produkter, när det inte kan ge kulturarbetarna deras försörjning eller i övrigt inte uppfyller de nödvändiga krav som ställs upp måste samhället gå in med aktiva insatser.”11 I propositionen Tid för kultur, i vilken dagens kulturpolitiska mål formulerades, kvarstår fortsatt delar av dessa utgångspunkter för kulturpolitiken. I propositionen står skrivet att ”De statliga insatserna på kulturområdet syftar till stor del till att främja mångfald genom att stödja konstnärligt och kulturellt angelägen verksamhet som helt eller delvis inte skulle kunna komma till uttryck på marknadsmässiga villkor.”12 Dagens nationella kulturpolitiska mål har, i likhet med de tidigare målen, en inriktning som ska främja en jämlik tillgång, mångfald och kvalitet: ”Kulturen ska vara en dynamisk utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund, alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet. Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling.” För att uppnå detta anges bland annat att kulturpolitiken ska främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor.13 När en ny filmpolitik formulerades antog riksdagen 2016 sju filmpolitiska mål. Inom dessa pekar man bland annat ut vikten av tillgänglighet och kvalitet, och ett av målen är att ”Allt fler ser värdefull film som sprids och visas i olika visningsformer i hela landet.”14 En arbetsmarknad för yrkesverksamma konstnärer Arrangörsledets roll som uppdragsgivare till professionella konstnärer ses ofta som en viktig pusselbit i konstnärernas försörjning. Den kulturpolitiska utredning som lämnade sitt slutbetänkande 2018 konstaterade bland annat följande: . Det var ett tydliggörande, 8. SOU 1934:21. Utredning rörande teaterförhållandena i riket. 9. SOU 1972:67. Ny kulturpolitik, Del 2: Sammanfattning, s. 28. 10. SOU 1972:67. Ny kulturpolitik, Del 2: Sammanfattning, s. 43. 11. Prop. 1974:28. Kungl. Maj:ts proposition angående den statliga kulturpolitiken, s. 297–298. 12. Prop. 2009/10:3. Tid för kultur, s. 28. 13. Prop. 2009/10:3. Tid för kultur, s. 26. 14. Prop. 2015/16:132, Mer film till fler – en sammanhållen filmpolitik, s. 21. 18/72