Arrangörer 1
Arrangörer Kulturinstitutioner brukar ha en relat
ivt stark och förutsägbar finansiell grund att stå på, även om utvecklingen av denna ofta diskuteras och nivåerna problematiseras i relation till hur omfattande uppdragen är. Finansieringen möjliggör i många fall att organisationen kan ha fast anställd personal för särskilda specialiserade yrkesgrupper, till exempel producenter, scen- eller utställningstekniker eller curators. De offentliga uppdragens utformning brukar inte karaktäriseras av hastiga förändringar. Hur uppdraget formuleras kan också påverka till hur stor del organisationen själv kan styra sin verksamhetsinriktning. Till exempel förekommer särskilt formulerade uppdrag kopplat till kulturpolitiskt prioriterade målgrupper, exempelvis insatser för barn och unga eller att arrangören särskilt ska bidra till att utveckla tillgängligheten till särskilda kulturuttryck. Inom privat sektor Privata företag och näringsidkare (privata arrangörer) som verkar på marknaden möjliggör en stor del av det utbud som finns tillgängligt för publiken (konsumenten) i dag. Det finns många olika teorier om vad en marknad är och hur den fungerar, men grundtanken är att utbudet samspelar med efterfrågan på så sätt att det finns konsumenter som är beredda att betala för det som produceras. Inom vissa områden och tider har det funnits goda ekonomiska incitament att producera olika typer av kulturevenemang, till exempel för den biografverksamhet som växte sig stark under mitten av 1900-talet men också för dagens multinationella bolagsstrukturer som i huvudsak arbetar med stora evenemang inom olika former av kultur, ibland i kommunikation med evenemang inom andra områden. Det finns också privata aktörer som inte alls har byggt sin verksamhet kring en stor efterfrågan för en viss typ av verksamhet. Där möjliggörs verksamheten genom att arrangörsverksamheten i stället blir ekonomisk hållbar genom att andra vitt skilda verksamhetsområden i ett företag eller dess koncern genererar vinst. I en studie om kulturentreprenörer, mecenater och konsthallar där 18 konsthallsentreprenörer har intervjuats framkommer en bild av många olika ingångar för de privata verksamheterna. Där konstateras bland annat: ”Dagens privata konsthallar och museer har ofta starka kopplingar till ekonomiska faktorer för att kunna uppföras och drivas i företagsformer så som aktiebolag, men anmärkningsvärt är hur sällan företagsekonomiska incitament anges som drivkrafter till Kulturentreprenörernas satsningar”22 . I studien fanns endast ett fåtal fall där författarna kunde se att det fanns ett tydligt uttalat vinstintresse för verksamheterna, ”där lönsamhet anges vara en central del i hur beslut ska fattas och hur verksamheten är uppbyggd.”23 I stället nämns bland annat självförverkligande, livsstil och filantropi som utgångspunkter för kulturentreprenörens engagemang. Utifrån denna bild bygger förutsägbarheten för de privata arrangörerna till stor del på hur stabilt publikens intresse är för verksamheten eller om det finns en mecenat eller en filantropisk ingång samt hur långsiktigt och stabilt detta engagemang är år från år. 22. Calås, D. & Lindkvist, L. Avtryck, Kulturentreprenörer, konsthallar och mecenater, Volante, 2018, s. 217. 23. Calås, D. & Lindkvist, L. Avtryck, Kulturentreprenörer, konsthallar och mecenater, Volante, 2018, s. 217. 23/72