Arrangörer 1
Arrangörer De skillnader vi ser i arrangörernas o
msättning ger oss en bild av skilda förutsättningar. För att kunna anställa personal krävs högre omsättning än vad som krävs vid organisering med ideell arbetskraft. Organisationer i storstadskommuner har utifrån en sådan analys generellt sett bättre förutsättningar att kunna anställa personal – både i privat arrangörsverksamhet och i arrangörsverksamhet inom civilsamhället. Däremot har de arrangörer vi studerat haft förutsättningar att ersätta de professionella konstnärer som deltagit i verksamheten. Till exempel har alla som beviljats krisstöd planerat arrangemang som involverade professionella kulturaktörer. Arrangörers roll för ett tillgängligt kulturutbud Samhällets digitalisering har inom vissa områden lett till stora förändringar av olika former för kulturdistribution. Människans konsumtion av inspelad musik, tv och film har under perioden väsentligt förändrats till sin form genom en övergång till digitala distributionskanaler. Samhällets digitalisering har inte i samma utsträckning påverkat arrangörsledets verksamhet, utan det lokalt producerade kulturevenemanget har fortsatt haft en stark ställning och spelat en viktig roll för spridningen av och tillgången till kultur. Vid tidpunkten för arbetet med denna rapport befinner vi oss i en pandemi som satt totalstopp för arrangörernas verksamhet. Många arrangörer kämpar för att kunna klara sig genom den akuta krisen, och vilka långsiktiga effekter pandemin får för arrangörers verksamhet är svårt att veta. En viktig fråga för hur väl arrangörsledet ska klara sig handlar om huruvida det kommer att ske några väsentliga och bestående förändringar för människors kulturvanor. Det vi vet om kulturvanor är det som kan studeras bakåt i tiden, och vi kan se att de sällan karaktäriseras av hastiga förändringar. Myndigheten för kulturanalys konstaterar tvärtom i den senaste kulturvaneundersökningen att resultatet av kulturvanor fram till i dag ”kännetecknas av stabilitet snarare än förändring”.58 Var någonstans en arrangör befinner sig påverkar i hög grad tillgängligheten till kulturutbudet på den platsen, eftersom en stor del av arrangörerna bedriver verksamhet i den kommun där organisationen är baserad. Utifrån det underlag vi använt oss av får vi en bild av en stor och omfattande arrangörsverksamhet, dock med stora skillnader mellan olika kommuntyper. Störst bredd och mängd av kulturellt utbud bedömer vi finns i storstadskommuner. Där finns den största andelen av de privata arrangörerna, där finns den största andelen av de regionala och nationella kulturinstitutionerna, där finns också en stor del av arrangörer inom civilsamhället. Inom andra kommuntyper, särskilt landsbygdskommuner, kan arrangörer inom civilsamhället få en mer grundläggande roll för all kulturs tillgänglighet. I mindre kommuner kan en arrangör inom civilsamhället vara den enda, eller en av få, som presenterar professionella konstnärskap för allmänheten. Dessa arrangörer kan bli föremål för högt ställda förväntningar. Förväntningar på att de ska bidra till att utveckla lokalsamhället, att de ska presentera ett utbud som organiseras kommersiellt i storstadskommuner, vara mottagare av de offentliga intuitionernas turnéer och bidra till att fria kulturlivets producenter kan möta en publik. Samtidigt ser vi att de ekonomiska förutsättningarna inte verkar möjliggöra detta Arrangörernas organisering skiljer sig inte endast mellan olika kommuntyper utan också mellan konstområden. I de data vi har tagit del av från krisstödet vet vi att vissa strukturer av arrangörer har sökt bidraget i mindre omfattning. Vi bedömer ändå att vi kan dra vissa slutsatser om arrang58. Myndigheten för kulturanalys, Kulturvanor i Sverige 2019. Kulturfakta 2020:4, s. 5. 62/72