Arrangörer 1
Arrangörer brinner för. Det kan alltså vara en mo
dell man valt för verksamheten. Men det ideella och oavlönade engagemanget kan också vara en ofrivillig modell för verksamheter där det finns en önskan om att professionalisera verksamheten men där det inte finns tillräcklig finansiering för att kunna anställa. Nätverket Den kollektiva hjärnan menar att det ideella arbetet ofta är en förutsättning för att starta en konstnärligt arrangerande verksamhet, men bland deras medlemmar har majoriteten tagit klivet till att bli arbetsgivare och anställa personal. De upplever att steget från ideell till professionell verksamhet underlättas om det finns en väl fungerande dialog med och kunskap om det lokala kulturlivets förutsättningar i kommunerna. Det framhävs allt oftare att det blir svårare att engagera människor till ideellt arbete, och då särskilt yngre. Det finns inga siffror som visar på att det ideella engagemanget egentligen har minskat i landet men möjligen ser formerna för det ideella engagemanget annorlunda ut jämfört med tidigare. Hälften av befolkningen i landet är till exempel fortfarande engagerade i ideellt arbete enligt en studie genomförd av Ersta Sköndal Bräcke högskola, och nivån har legat stabil under nästan en trettioårsperiod. Däremot har andelen som är medlemmar i den organisation de arbetar ideellt i minskat sedan 2014, vilket skulle kunna innebära att kopplingen mellan ideellt arbete och medlemskap i ideella organisationer försvagas och därmed utmanar folkrörelsetraditionen. Studien visar även att åtaganden i kultur- och fritidsrörelser tillsammans med idrottsrörelsen fortsatt dominerar det ideella arbetet och menar att en förklaring till det kan vara att organisationerna inom dessa områden fått långvariga offentliga stöd. Studien ser främst två hot mot den svenska civilsamhällesmodellen – dels den ökade lyhördheten inför marknadskrafter, dels den ökade professionaliseringen av civilsamhället och dess organisationer. Avståndet mellan anställda och ideellt verksamma i organisationerna riskerar därmed att öka och de ideella insatserna kan riskera att bli mindre värda och mindre viktiga.56 De lokalhållande riksorganisationerna Bygdegårdarnas riksförbund, Folkets Hus och Parker samt Våra Gårdar – vars medlemmars verksamhet till viss del kan ha avlönad personal som ofta hanterar själva fastigheten men som till stora delar bygger på ideellt engagemang – lyfter de medlemsföreningar som har en idé och en modell för delaktighet i verksamheterna. De menar att alla kanske inte på samma sätt som tidigare fördjupar sig i folkrörelsen som idé men att det är möjligt att skapa modeller för verksamheten som ökar intresset för fler att arbeta med arrangörsverksamhet i husen. Bygdegårdarnas riksförbunds medlemsantal ökar exempelvis, vilket de tolkar som att engagemanget finns och utvecklas. Under den pågående pandemin finns det däremot exempel på att engagemanget och ekonomin i de lokala verksamheterna sviktar. De lokalhållande riksorganisationerna pekar också, som många andra, på vikten av långsiktighet för att organisationerna ska fungera – både vad gäller anställda, ideellt engagerade och övriga resurser. Våra Gårdar menar att det finns ett ”projektraseri” och pekar samtidigt på vikten av det finns grundläggande kunskaper hos de lokala medlemmarna om vilken infrastruktur man verkar i och hur man kan hitta olika sätt att samarbeta med andra aktörer. Flera respondenter lyfter att det finns en generell osäkerhet kring finansiering och produktionsmedel, där projektfinansiering påverkar vilka arbetssätt och anställningsformer arrangören väljer. Nätverket Den kollektiva hjärnan menar till exempel att verksamhetsledningen fastnar i att söka produktionsmedel och har för lite utrymme att arbeta med utveckling, planering och publikarbete. De önskar mer dialog lokalt, regionalt och statligt kring dessa frågor. Hos vissa arrangörer lyfts 56. von Essen J. och Svedberg, L (red). Medborgerligt engagemang i Sverige 1992–2019. Ersta Sköndal Bräcke högskola arbetsrapportserie, 2020. 57/72