Arrangörer 1
Arrangörer Arrangörers förutsättningar Geografi o
ch organisering Myndigheten för kulturanalys konstaterar i rapporten Kulturens geografi att det finns kulturutbud i Sveriges samtliga kommuner, men att ingen av de kulturverksamheter de studerat finns representerade i alla kommuner. De konstaterar generellt i rapporten att kulturutbudet är större i storstadskommuner och att kulturutbud i landsbygdskommuner är mindre och i högre grad avhängigt enskilda organisationer. När vi studerar arrangörernas organisering har vi sammanställt uppgifter från de krisstöd som fördelats av Kulturrådet och Filminstitutet till inställda eller uppskjutna evenemang under 2020. Stödet gick främst till arrangörer inom civilsamhället och arrangörer inom privat sektor. Offentliga kulturinstitutioners förutsättningar återspeglas inte i sammanställningen. Arrangörer som sökt krisstöd påvisar att civilsamhället är mer jämnt fördelade i olika kommuntyper jämfört med övrig organisering. Störst skillnader mellan civilsamhället och övrig organisering finns i landsbygdskommuner och i storstadskommuner. Arrangörer i övrig organisering är starkare koncentrerade till storstadskommuner, där nästan 50 procent av de som beviljades bidraget var baserade. Ekonomi För de krisstöd som fördelats av Kulturrådet har vi också sammanställt uppgifter över organisationernas omsättning. Det finns stora skillnader i omsättning mellan arrangörer i civilsamhället och i övrig organisering och också skillnader mellan konstområden. För litteratur- och filmområdet kan vi inte följa ekonomisk omsättning. För en mer detaljerad bild över hur fördelningen av intäkter kan se ut inom arrangörers verksamhet har vi sammanställt ekonomiska uppgifter för arrangörer med ordinarie bidrag från Kulturrådet. Dessa arrangörer är verksamma i det fria kulturlivet och till stor del organiserade inom civilsamhället. I underlaget kan vi se att arrangörer inom den fria scenkonsten har högst genomsnittliga intäkter, följt av utställningsarrangörer och musikarrangörer. Inom litteraturområdet kan vi endast se totala intäkter kopplat till projektens genomförande. Vi kan för dessa arrangörer se hur olika typer av intäkter fördelar sig. Bland annat kan vi se hur stor andel av finansieringen som består av offentliga bidragsmedel. Kommunerna står i genomsnitt för mellan 13 till 28 procent av arrangörernas totala intäkter, regionerna för mellan 5 till 14 procent och staten för 11 till 30 procent. Vi har också sammanställt uppgifter om arrangörernas kostnader. Det går bland annat att se att arrangörernas totala kostnader för löner och arvoden, både till anlitade konstnärer och egen personal, varierar mellan 49 och 70 procent. I de intervjuer vi genomfört med arrangörsledet har vi bland annat frågat om arrangörernas ekonomi. Därigenom har vi fått en fördjupad bild över hur den offentliga bidragsgivningen fungerar för arrangörerna. Flera av de vi träffat påtalar inga drastiska förändringar av bidragen, däremot ser de att bidragsnivåerna ligger stilla, vilket gör att förutsättningarna långsamt har blivit sämre i och med allmänna kostnadsökningar. Generellt påtalas behov av höjda anslag för att möjliggöra utveckling av arbetssätt och ökad tillgång till olika typer av konst och kultur på fler platser. Ändamålen med den offentliga bidragsgivningen verkar till stor del vara relevanta för arrangörerna, däremot finns det vissa skillnader i arrangörernas uppfattningar kopplat till vilken roll de offentliga bidragen spelar och kring urvalsprocesser och prioriteringar i de bidragsgivande instansernas arbetssätt. Det efterfrågas en bättre framförhållning och förutsägbarhet. Särskilt lyfts en problematik över att bidragen i högre grad utformas som projektbidrag. Vid våra intervjuer framkom att kommunerna har en central 8/72