Arrangörer 1
Arrangörer denna bild. Inom arrangörsleden finns
utbredda samarbeten och former för samverkan, bland annat mellan olika arrangörer och mellan offentliga institutioner och ideella arrangörsföreningar, samt samarbeten och samverkan mellan arrangörer och kommuner/regioner. Samtidigt får vi en tydlig bild av att samarbeten och stöd som finns mellan arrangörerna och kommuner och regioner ser mycket olika ut. Samarbeten med kommuner kan handla om att arrangörerna ges vissa uppdrag, till exempel genom skolvisningar av utställningar eller att arrangören kan verka i en lokal där kommunen tillhandahåller eller bedriver annan kulturverksamhet. Arrangörernas samarbeten med regionerna sker framför allt med de regionala kulturverksamheternas producerande och främjande roller. Dessa samarbeten kan bland annat handla om samarrangemang, samordnade utbildningsinsatser samt stöd och olika typer av subventionerade turnéer. Samverkan med utbildningsväsendet, det lokala näringslivet och lokala producenter, områdesföreningar, byalag, hembygdsföreningar och andra lokalhållande organisationer verkar också vara vanligt förekommande. En samarbetspart som står ut i respondenternas svar är studieförbunden som ett flertal arrangörer samarbetar med. Flera av de vi träffat lyfter att förutsättningarna för samarbeten ser olika ut i olika delar av landet, bland annat beroende på närheten till övriga arrangörer som är möjliga att samverka med. Särskilt medlemmarna i MAIS pekade på vikten av att det finns en vilja till samverkan från de inblandade parterna, och då inte i första hand utifrån att ett uppdrag ges till den ena parten om samverkan. De lyfte även att det för många arrangörer krävs en annan, ofta mer resurskrävande, organisering för att man ska kunna samverka på ett bra sätt. Att arrangörerna i högre grad själva skulle initiera samarbeten är alltså inte en självklarhet. För många arrangörer går dessutom alla tillgängliga resurser åt till att genomföra den egna verksamheten. Dock finns ofta en vilja till ökade samarbeten och inte minst nätverkande och kunskapsutbyten, vilket vi belyser i avsnittet om kompetensutveckling. 60/72