Arrangörer 1
Arrangörer örsledets utbredning. Musik- och scenk
onstområdet bedömer vi generellt sett har en mer utbyggd arrangörstruktur. Inom filmområdet ser vi en relativt omfattande organisering av arrangörer inom civilsamhället, främst i blandade och landsbygdskommuner. De privata arrangörerna är till antalet inte lika många, men en del av dessa står för en omfattande verksamhet med ett stort antal biografsalonger, inte minst i storstadskommuner. Vi bedömer att bild- och formområdet och litterära arrangörer inte har samma omfattande organisering i antal, vilket gör att tillgången till dessa områden kan antas variera i större omfattning beroende på var du bor. Det är samtidigt viktigt att notera att det inom vår kategorisering av konstområden finns underliggande förutsättningar som kan skilja sig inom varje konstområde. Ibland har sådana delar skärskådats inom kulturpolitiken för att se om det funnits behov av särskilda insatser, till exempel för den samtida cirkusen eller dansområdet. De skillnader som finns mellan och inom konstområdens arrangörsled kan bero på många olika faktorer, bland annat övriga strukturer inom konstområdet, kommersiell utbredning, människors kulturvanor och intresse och offentliga prioriteringar. Att det finns skillnader är inte heller konstigt; det kommer alltid att finnas skillnader. Det är dock viktigt att känna till och följa hur skillnader ser ut och förändras för att ha underlag för eventuella kulturpolitiska prioriteringar. Arrangörsledets roll för delaktighet För de statliga bidragen till arrangörer kan vi i vissa fall följa publiken till antal och hur antalet utvecklas. Att det bedrivs verksamhet och att människor deltar är ett mått på att strukturerna möjliggör delaktighet. Däremot säger inte publikantal hos arrangörerna så mycket om vilka kvaliteter som finns i verksamheten eller vilka som tar del av den. Från de kulturvaneundersökningar som genomförs vet vi att det finns flera faktorer som påverkar människors kulturvanor, bland annat kön, bostadsort, utbildning, ekonomi och ålder. Det är dock ganska grova kategorier i dessa undersökningar. Enskilda arrangörer genomför ibland olika typer av publikundersökningar eller studier av publiken inom ramen för sin egen verksamhetsutveckling. Här bedömer vi att det finns behov av att hitta sätt att bättre kunna följa och utveckla överförbar kunskap som kan gagna såväl arrangörsledets möjlighet att nå en större publik, som kulturpolitikens arbete med att uppfylla de kulturpolitiska målen. För att så många som möjligt ska kunna ta del av kulturevenemang är det viktigt att evenemangen är organiserade och planerade på ett tillgängligt sätt. Bland annat handlar det om att undanröja vissa hinder som kan finnas i den fysiska miljön. Därför är det viktigt att lokalproblemen för arrangörer inte endast fokuserar på särskilda scentekniska produktionsperspektiv. Vi vet att arrangörernas förutsättningar att arbeta i lokaler ser mycket olika ut där en del äger sina lokaler, en del hyr in sig för ett evenemang och andra hyr sin lokal löpande. Detta gör också att arrangörer arbetar med tillgänglighet i lokaler på olika sätt. Övergripande krav på tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga finns i plan- och bygglagen (PBL)59 och i plan- och byggförordningen (PBF), och kraven förtydligas i tillämpningsföreskrifter, bland annat i Boverkets byggregler (BBR). De tillgänglighetskrav som regleras i PBL är miniminivåer av tillgänglighet. Där framgår bland annat att så kallade enkelt avhjälpta hinder ska avhjälpas i lokaler dit allmänheten har tillträde. Det gäller ”om 59. SFS 2010:900. Plan- och bygglag. 63/72