Arrangörer 1
Arrangörer avsaknaden av långsiktiga bidrag påver
kar möjligheterna att kunna jobba med längre, fördjupande perspektiv. MAIS konstaterar bland annat att kortsiktigheten i dagens system försvårar arbetet med att engagera och rekrytera medlemmar i arrangörsverksamheten – ett arbete som är centralt för ideella arrangörer utan en stor organisation med fast anställda. Svensk Live belyser hur en ökad förutsägbarhet kring finansieringen skulle utveckla möjligheterna till långsiktig planering och utveckling inom arrangörsverksamheterna. En sak som flera lyfter som något som kan stärka långsiktigheten hos arrangörerna är de offentliga bidragens utformning. Dagens utformning, där projektbidrag beskrivs som en allt vanligare finansieringsform, ses som problematisk. Här lyfts inte själva projektbidragen i sig, men balansen mellan långsiktiga verksamhetsbidrag och avgränsade projektbidrag. Sveriges Konstföreningar konstaterar att projektbidrag bygger på att den sökande organisationen redan har en stabil ekonomisk plattform att stå på. Göteborgs Litteraturhus, som samarbetar med andra lokala arrangörer av litterära evenemang, tycker sig se att nya arrangörer har svårt att komma vidare med verksamheten från att vara finansierade med mindre, avgränsade projektbidrag. MAIS konstaterar att projektifieringen av bidragssystemen blir en bromskloss för arrangörers möjlighet att planera långsiktigt. Folkets Hus och Parker vittnar om att det också finns en utmattning kopplat till att söka projektmedel; verksamheten ”blir lätt tomtebloss”. Flera påtalar vikten av att statsbidragen inte ska vara för specifikt inriktade. Som vi uppfattar det handlar det om att bidragen bör vara generella och strukturellt inriktade till att stärka tillgänglighet av professionell kultur runt om i landet. Representanter för Dansnät Sveriges parter lyfter till exempel att den offentliga bidragsgivningen har en stark styrning mot kultur som är inriktad på barn och unga. De ser att detta påverkar vilka typer av produktioner som produceras och ges möjlighet att turnera, och de efterlyser starkare arrangörstrukturer för att möjliggöra turnéer och produktioner även för andra typer av verk och målgrupper. Kunskap, eller bristande kunskap, om vilka verksamheter som har förutsättningar att organisera sin verksamhet helt på marknadens villkor framkommer vid vår intervju med MAIS, som lyfter detta som ett problem inom den offentliga bidragsgivningen. De upplever att vissa arrangörer bedömdes som helt kommersiella aktörer fast det inte finns förutsättningar att verka under marknadsmässiga villkor på de platser där de är verksamma. MAIS menar också att den offentliga bidragsgivningen inte alltid tar hänsyn till skillnader som finns kring förutsättningar för kommersiell organisering i storstad jämfört med förutsättningar i mindre kommuner. De menar att om den offentliga bidragsgivningen ska komplettera och bredda tillgången till kultur behöver kunskapen om skillnader på olika platser stärkas. Kommunala bidrag och subventioner Våra intervjuer förstärker den bild som vi fått från arrangörer med statliga bidrag. Kommunernas bidragsgivning är central för arrangörsledet som verkar med offentliga bidrag. Detta framgår inom samtliga konstområden. Hur de kommunala bidragen är utformade och fördelas verkar dock i relativt hög grad variera. Folket Hus och Parker beskriver att de har svårt att ge råd till sina medlemmar kring bidragsansökningar till kommuner mot bakgrund av att förutsättningarna för bidrag är så olika i olika kommuner. Bilden av kommunernas olika utformade bidragsgivning delas av flera vi intervjuat. Skillnader som påvisas berör bland annat bidragens omfattning, hur och om det finns strukturerade utlysningar samt utifrån vilket ändamål bidragen ges. Nätverket Den kollektiva hjärnan beskriver att flera av deras medlemmar har god och nära kontakt med den kommun där de är verksamma. De lyfter att kunskapen om förutsättningarna som finns för att bedriva konst- och kulturverksamhet är central för kommunernas möjlighet att utforma bidrags47/72