Kollega 1
Kollega Sida 2
Kollega Sida 3
Kollega Sida 4
Kollega Sida 5
Kollega Sida 6
Kollega Sida 7
Kollega Sida 8
Kollega Sida 9
Kollega Sida 10
Kollega Sida 11
Kollega Sida 12
Kollega Sida 13
Kollega Sida 14
Kollega Sida 15
Kollega Sida 16
Kollega Sida 17
Kollega Sida 18
Kollega Sida 19
Kollega Sida 20
Kollega Sida 21
Kollega Sida 22
Kollega Sida 23
Kollega Sida 24
Kollega Sida 25
Kollega Sida 26
Kollega Sida 27
Kollega Sida 28
Kollega Sida 29
Kollega Sida 30
Kollega Sida 31
Kollega Sida 32
Kollega Sida 33 I huvudstaden Bogotá bor sju miljo
ner av Colombias fyrtiofem miljoner invånare. Olinda Riaño jobbar på Unilever. Av 300 anställda är åtta medlemmar i facket. Ligia Alzate är van vid motgångar, hon har jobbat fackligt i 31 år. Dora Gómez fick en aha-upplevelse i Kanada. Nu är hon generalsekreterare för det privata postfacket. Hon ska till Costa Rica om två dagar, men det är problem med hennes visum. Som delägare till en privat postfirma med femton anställda och nybliven generalsekreterare för postfacket är dagarna långa och hektiska. Vi har stämt träff på IMP, den colombianska kvinnoalliansen för fred, och en assistent kommer med vatten till oss där vi sitter i ett hörn under ett plasttak som förgäves försöker stå emot solen som bränner rakt uppifrån. Dora Gómez reser sig och går en lov runt bordet medan hon pratar. Samtalet avslutas, hon ler mot oss och sätter sig igen. Det verkar lösa sig. I Kanada fann hon sig plötsligt sitta fram- för tjugofem medlemmar som ville intervjua henne om hur hon lade upp sitt fackliga arbete. − Jag sa som det var, att jag var med som utsmyckning. Det gillade inte min ordförande, som blev arg och förolämpade mig vilket tolken inte var sen att förmedla. Då hutade kanadensarna åt honom och sa att ”nu är du i Kanada och här lyssnar vi på vad kvinnorna har att säga”, säger Dora Gómez och skrattar. Kvinnorna i det kanadensiska facket visade hur de jobbade och Dora Gómez insåg att hon kunde göra mycket för att förbättra situationen på sin arbetsplats utan pengar och utan att gå via männen. Stärkt av allt det nya skapade hon vid hemkomsten en kvinnoavdelning inom facket. Ordföranden var tvungen att utåt sett visa henne respekt, annars hade han förlorat ännu mer av sin image, men under ytan pågick otrevliga saker som hon snart blev varse. Det fanns en allians mellan arbetsgivaren och topparna i facket, och de höll på att göra slut på företagets tillgångar inför en privatisering. − Jag var beredd på att bli angripen och hade därför bjudit in representanter från centralorganisationen och andra fackföreningsledare som vittnen, säger Dora Gómez. Vittnena insåg att fackordföranden och flera 2-10 KOLLEGA 33 ➼
Kollega Sida 34
Kollega Sida 35
Kollega Sida 36
Kollega Sida 37
Kollega Sida 38
Kollega Sida 39
Kollega Sida 40
Kollega Sida 41
Kollega Sida 42
Kollega Sida 43
Kollega Sida 44
Kollega Sida 45
Kollega Sida 46
Kollega Sida 47
Kollega Sida 48
Kollega Sida 49
Kollega Sida 50
Kollega Sida 51
Kollega Sida 52
Kollega Sida 53
Kollega Sida 54
Kollega Sida 55
Kollega Sida 56
Kollega Sida 57
Kollega Sida 58
Kollega Sida 59
Kollega Sida 60
Kollega Sida 61
Kollega Sida 62
Kollega Sida 63
Kollega Sida 64
Kollega Sida 65
Kollega Sida 66
Kollega Sida 67
Kollega Sida 68