Kollega 1
Kollega Sida 2
Kollega Sida 3
Kollega Sida 4
Kollega Sida 5
Kollega Sida 6
Kollega Sida 7
Kollega Sida 8
Kollega Sida 9
Kollega Sida 10
Kollega Sida 11
Kollega Sida 12
Kollega Sida 13
Kollega Sida 14
Kollega Sida 15
Kollega Sida 16
Kollega Sida 17
Kollega Sida 18
Kollega Sida 19
Kollega Sida 20
Kollega Sida 21
Kollega Sida 22
Kollega Sida 23
Kollega Sida 24
Kollega Sida 25
Kollega Sida 26
Kollega Sida 27
Kollega Sida 28
Kollega Sida 29
Kollega Sida 30
Kollega Sida 31
Kollega Sida 32
Kollega Sida 33
Kollega Sida 34
Kollega Sida 35
Kollega Sida 36
Kollega Sida 37
Kollega Sida 38
Kollega Sida 39
Kollega Sida 40
Kollega Sida 41
Kollega Sida 42
Kollega Sida 43
Kollega Sida 44
Kollega Sida 45
Kollega Sida 46
Kollega Sida 47
Kollega Sida 48
Kollega Sida 49
Kollega Sida 50
Kollega Sida 51
Kollega Sida 52
Kollega Sida 53
Kollega Sida 54
Kollega Sida 55
Kollega Sida 56
Kollega Sida 57 PETER BORDING UNIONENKLUBBEN VID M
ANPOWER GÖTEBORG bar att dessa redskap successivt försvann. Möjligheten till lönebidragsanställningar togs bort. Det statliga stödet till företagshälsovården drogs in. Deltidspensionering förbjöds om personen teoretiskt sett kunde fungera i ett annat arbete. Resultatet av allt detta blev dramatiskt minskade omställningsmöjligheter. På bara några år tredubblades de riktigt långa sjukskrivningarna. Tiotusentals människor blev kvar i passiva sjukskrivningar, år efter år, utan att vare sig arbetsgivarna eller myndigheterna hade någon hjälp att erbjuda. Många blev så småningom utköpta av sina arbetsgivare, och förvandlades därmed till sjukskrivna arbetslösa. Denna förklaring är politiskt sprängstoff: De politiska reformer som fick rehabiliteringssystemets att kollapsa initierades av socialdemokratiska regeringar, för att sedan beslutas i riksdagen under politisk enighet över blockgränserna. För att spetsa till det: om Tor Larssons förklaring stämmer så orsakades den höga sjukfrånvaron av politiskt fattade beslut på statlig och kommunal nivå. Sedan har de politiska aktörerna turats om att skylla ifrån sig, först på arbetsgivarna, därefter på de sjukskrivna. Mot den bakgrunden är det kanske inte så märkligt att Larssons rapport i stort sett förbigicks med tystnad. Den måste ha upplevts som ett allvarligt hot av de aktörer som investerat resurser och prestige i andra förklaringar. Arbetsmarknadens parter och de politiska partierna hade bundit upp sig så starkt för sina problembeskrivningar att några drastiska omprövningar inte var att tänka på. Valrörelsen var i antågande. För den borgerliga alliansen var en förstärkt arbetslinje i socialförsäkringen och kraftåtgärder mot ”fusket” en potentiell vinnarfråga. När Anna Hedborgs socialförsäkringsutredning presenterade sitt slutbetänkande 2006 nämnde den inte ens Tor Larssons forskning. Värt att notera i sammanhanget är att Hedborg, tidigare sjukförsäkringsminister och generaldirektör för Riksförsäkringsverket, ansvarat för några av de reformer som Larsson pekade ut som särskilt ”giftiga”. Om Tor Larsson har rätt så innebär det att inga av de förändringar som genomförts i sjukförsäkringen har tagit tag i själva grundproblemen. Intresset för omställningslösningar är fortfarande obefintligt bland många arbetsgivare. De svårtolkade sjukförsäkringsreglerna har blivit än mer gåtfulla i och med den så kallade rehabiliteringskedjan. Hur dessa problem ska kunna lösas är omöjligt att svara på idag. Men att vi behöver en sakligare debatt om socialförsäkringarna och den svenska välfärden är helt uppenbart. Ståndpunkter: ➼Den stora ökningen av sjukfrånvaron i början av 2000-talet berodde på att långtidssjukskrivningarna blev längre – inte på fler sjukskrivna. ➼Bakom ökningen låg ett havererat rehabiliterings- och anpassnings- ➼Olika resurser för omställning bantades bort under krisåren på arbete ute på arbetsplatserna. ➼Politiska beslut, som slopat statligt stöd till företagshälsovården, 90-talet. Intresset för den här typen av lösningar är alltjämt obefintligt bland många arbetsgivare. har gjort saken än värre. Till detta kommer allt snårigare sjukförsäkringsregler. Fel att skylla på bemanningsbolagen Vissa arbetsgivare kringgår anställningsskyddet i las och säger upp på grund av arbetsbrist för att sedan hyra in samma personer via ett bemanningsföretag. Men det finns vägar för oss i facket att säga ifrån. Agerande föranleder flera frågor: Hur är det med arbetsbristen när man dagen efter man sagt upp hyr in samma personal? Sedan är frågan om inte bemanningsföretagen också har en återanställningslista att ta hänsyn till innan de kan nyanställa? Problemet är störst inom LO, upplever jag. På tjänstemannasidan, i alla fall inom seriösa bemanningsföretag, är det svårt att gå till väga på det här viset. Där har man normalt provanställningar som övergår i tillsvidareanställningar Men här finns flera dilemman. Grundproblemet är att i relationen mellan kund och bemanningsföretag görs en affärsuppgörelse, som riskerar att krocka med las. Och det är kunden som dikterar villkoren för ”affären”, enligt mottot ”vi köper en tjänst av er, kan ni inte leverera det vi vill ha går vi till ett annat bemanningsbolag”. Kundbolaget tar således inte hänsyn till att vi har las att följa. ”Rör ni min konsult så lämnar jag er som kund”, kan det heta. Då kan vi stå med flera anställda med längre anställningstid och med bättre kompetens. Inom branschen finns en auktorisationsnämnd, med representanter från LO, Unionen och Bemanningsföretagen. Där bedöms allt från skatter, krediter och näringsförbud till etiska regler och det är ett faktum att bemanningsföretaget inte kan bli medlem i sin arbetsgivarorganisation utan att ha fått sin auktorisation. Det gör att vi faktiskt har de verktyg som behövs för att hålla oseriösa utanför. Men tillsammans måste vi bli mycket bättre på att syna företagen. Tyvärr finns inget liknande för kunder till branschen. Man kan ställa sig frågan, vem har den kontrollmöjligheten? Jag vet i alla fall en väg, som jag är väl förtrogen med, och det är via facket. Men det gäller att klubbarna bevakar att företagen lever upp till sin förhandlingsskyldighet. Och ett fackligt samarbete mellan kundföretag och bemanningsbolag skulle inte skada. Då kunde vi bevaka villkoren oavsett var man är anställd och hålla oseriösa bolag stången. Kunderna, pris och villkor pressar fram de värsta bemanningsföretagen ur skuggorna, som en klok vän sa. Men om vi bara låter det ske och kritiserar branschen har vi fel fokus. kollega.se Fortsätt debatten på www. kollega.se. Klicka på Opinion och Debatt, välj artikel och skriv en egen kommentar. 2-10 KOLLEGA 57 PETER MARK/SCANPIX PETER BORDING UNIONENKLUBBEN VID MANPOWER GÖTEBORG bar att dessa redskap successivt försvann. Möjligheten till lönebidragsanställningar togs bort. Det statliga stödet till företagshälsovården drogs in. Deltidspensionering förbjöds om personen teoretiskt sett kunde fungera i ett annat arbete. Resultatet av allt detta blev dramatiskt minskade omställningsmöjligheter. På bara några år tredubblades de riktigt långa sjukskrivningarna. Tiotusentals människor blev kvar i passiva sjukskrivningar, år efter år, utan att vare sig arbetsgivarna eller myndigheterna hade någon hjälp att erbjuda. Många blev så småningom utköpta av sina arbetsgivare, och förvandlades därmed till sjukskrivna arbetslösa. Denna förklaring är politiskt sprängstoff: De politiska reformer som fick rehabiliteringssystemets att kollapsa initierades av socialdemokratiska regeringar, för att sedan beslutas i riksdagen under politisk enighet över blockgränserna. För att spetsa till det: om Tor Larssons förklaring stämmer så orsakades den höga sjukfrånvaron av politiskt fattade beslut på statlig och kommunal nivå. Sedan har de politiska aktörerna turats om att skylla ifrån sig, först på arbetsgivarna, därefter på de sjukskrivna. Mot den bakgrunden är det kanske inte så märkligt att Larssons rapport i stort sett förbigicks med tystnad. Den måste ha upplevts som ett allvarligt hot av de aktörer som investerat resurser och prestige i andra förklaringar. Arbetsmarknadens parter och de politiska partierna hade bundit upp sig så starkt för sina problembeskrivningar att några drastiska omprövningar inte var att tänka på. Valrörelsen var i antågande. För den borgerliga alliansen var en förstärkt arbetslinje i socialförsäkringen och kraftåtgärder mot ”fusket” en potentiell vinnarfråga. När Anna Hedborgs socialförsäkringsutredning presenterade sitt slutbetänkande 2006 nämnde den inte ens Tor Larssons forskning. Värt att notera i sammanhanget är att Hedborg, tidigare sjukförsäkringsminister och generaldirektör för Riksförsäkringsverket, ansvarat för några av de reformer som Larsson pekade ut som särskilt ”giftiga”. Om Tor Larsson har rätt så innebär det att inga av de förändringar som genomförts i sjukförsäkringen har tagit tag i själva grundproblemen. Intresset för omställningslösningar är fortfarande obefintligt bland många arbetsgivare. De svårtolkade sjukförsäkringsreglerna har blivit än mer gåtfulla i och med den så kallade rehabiliteringskedjan. Hur dessa problem ska kunna lösas är omöjligt att svara på idag. Men att vi behöver en sakligare debatt om socialförsäkringarna och den svenska välfärden är helt uppenbart. Ståndpunkter: ➼Den stora ökningen av sjukfrånvaron i början av 2000-talet berodde på att långtidssjukskrivningarna blev längre – inte på fler sjukskrivna. ➼Bakom ökningen låg ett havererat rehabiliterings- och anpassnings- ➼Olika resurser för omställning bantades bort under krisåren på arbete ute på arbetsplatserna. ➼Politiska beslut, som slopat statligt stöd till företagshälsovården, 90-talet. Intresset för den här typen av lösningar är alltjämt obefintligt bland många arbetsgivare. har gjort saken än värre. Till detta kommer allt snårigare sjukförsäkringsregler. Fel att skylla på bemanningsbolagen Vissa arbetsgivare kringgår anställningsskyddet i las och säger upp på grund av arbetsbrist för att sedan hyra in samma personer via ett bemanningsföretag. Men det finns vägar för oss i facket att säga ifrån. Agerande föranleder flera frågor: Hur är det med arbetsbristen när man dagen efter man sagt upp hyr in samma personal? Sedan är frågan om inte bemanningsföretagen också har en återanställningslista att ta hänsyn till innan de kan nyanställa? Problemet är störst inom LO, upplever jag. På tjänstemannasidan, i alla fall inom seriösa bemanningsföretag, är det svårt att gå till väga på det här viset. Där har man normalt provanställningar som övergår i tillsvidareanställningar Men här finns flera dilemman. Grundproblemet är att i relationen mellan kund och bemanningsföretag görs en affärsuppgörelse, som riskerar att krocka med las. Och det är kunden som dikterar villkoren för ”affären”, enligt mottot ”vi köper en tjänst av er, kan ni inte leverera det vi vill ha går vi till ett annat bemanningsbolag”. Kundbolaget tar således inte hänsyn till att vi har las att följa. ”Rör ni min konsult så lämnar jag er som kund”, kan det heta. Då kan vi stå med flera anställda med längre anställningstid och med bättre kompetens. Inom branschen finns en auktorisationsnämnd, med representanter från LO, Unionen och Bemanningsföretagen. Där bedöms allt från skatter, krediter och näringsförbud till etiska regler och det är ett faktum att bemanningsföretaget inte kan bli medlem i sin arbetsgivarorganisation utan att ha fått sin auktorisation. Det gör att vi faktiskt har de verktyg som behövs för att hålla oseriösa utanför. Men tillsammans måste vi bli mycket bättre på att syna företagen. Tyvärr finns inget liknande för kunder till branschen. Man kan ställa sig frågan, vem har den kontrollmöjligheten? Jag vet i alla fall en väg, som jag är väl förtrogen med, och det är via facket. Men det gäller att klubbarna bevakar att företagen lever upp till sin förhandlingsskyldighet. Och ett fackligt samarbete mellan kundföretag och bemanningsbolag skulle inte skada. Då kunde vi bevaka villkoren oavsett var man är anställd och hålla oseriösa bolag stången. Kunderna, pris och villkor pressar fram de värsta bemanningsföretagen ur skuggorna, som en klok vän sa. Men om vi bara låter det ske och kritiserar branschen har vi fel fokus. kollega.se Fortsätt debatten på www. kollega.se. Klicka på Opinion och Debatt, välj artikel och skriv en egen kommentar. 2-10 KOLLEGA 57 PETER MARK/SCANPIX
Kollega Sida 58
Kollega Sida 59
Kollega Sida 60
Kollega Sida 61
Kollega Sida 62
Kollega Sida 63
Kollega Sida 64
Kollega Sida 65
Kollega Sida 66
Kollega Sida 67
Kollega Sida 68