Advokaten 1
Samfundet » skadegörelse och ofredande. Således d
ömde hovrätten honom skyldig för tre fall av anstiftan till misshandel, skadegörelse och ofredande, allt den 11 oktober 2014. Hovrätten gjorde ifråga om skadegörelse och ofredande följande bedömningar. Skadegörelse Av utredningen framgår att X har tagit tag i C:s moped och skakat/slitit i den och att mopeden har skador på kåpan. C har uppgett att han är helt säker på att skadorna uppstod i samband med att X ryckte och skakade mopeden. Den uppgiften får visst stöd av vad N har uppgett. Sammantaget finner hovrätten att deras uppgifter ger tillräckligt stöd för att skadorna har uppstått vid det aktuella tillfället. Hovrätten finner dessutom att X i denna del hade erforderligt uppsåt. X måste ha förstått att det fanns en risk för att mopeden på något sätt skulle kunna skadas när han ryckte och slet i den. Det är dessutom utrett att X i nära samband med att han skakade mopeden var mycket upprörd och på andra sätt betedde sig hänsynslöst. X har uppgett att han handlade aggressivt mot C trots att denne egentligen inte hade gjort honom någonting. Detta leder till bedömningen att X var likgiltig inför effekten att mopeden skulle kunna skadas. Det faktum att mopeden skulle kunna skadas utgjorde i handlingsögonblicket inte ett skäl för X att avstå från 62 gärningen. Hovrätten finner därför, till skillnad från tingsrätten, att X har haft likgiltighetsuppsåt till att mopeden skadades. Ofredande Hovrätten konstaterar att X har uppgett att C:s uppträdande inte på något sätt orsakat hans agerande. C är en mycket ung person vilket X var väl medveten om. Hovrätten finner till skillnad från tingsrätten att X:s agerande sammantaget inneburit en så kännbar fridskränkning att X ska dömas för ofredande i enlighet med gärningsbeskrivningen. Vad beträffar åtalet för anstiftan till misshandel gjorde hovrätten följande bedömning. Utredningen visar att åklagaren har motbevisat X:s påstående om att han befann sig i en nödsituation. Det är också klarlagt att omständigheterna inte heller var sådana att X hade befogad anledning att anta att han befann sig i en sådan situation. Hovrätten konstaterar att X har talat med A i telefon vid i vart fall ett tillfälle i anslutning till konflikten mellan X och ungdomarna på busshållplatserna. X har uppgett att han kontaktade A för att han ville ha skydd och hjälp. Hovrätten gör i likhet med tingsrätten bedömningen att X i samtal med A uppmanade denne med sällskap att komma till platsen och utöva våld mot ungdomarna vid busshållplatserna och att detta medförde att A och B kom till platsen och misshandlade några av ungdomarna. Hovrätten finner alltså, i likhet med tingsrätten, att det utövade våldet mot ungdomarna skedde på uppdrag av X. Hovrätten finner dock inte stöd i utredningen att X skulle ha förmått A och B att utöva våldet ”mot ersättning” och åtalet är därför i den delen, dvs. såvitt avser ”mot ersättning”, inte styrkt. Att det av utredningen framgår att X under kvällen överlämnade pengar till A eller i vart fall någon i dennes sällskap medför ingen annan bedömning. Frågan hovrätten då har att ta ställning till är om X begått gärningarna med erforderligt uppsåt. X har gjort gällande att andra ungdomar än de han var i konflikt med kom att bli misshandlade och att han därför inte kan anses ha haft uppsåt till anstiftan av misshandel rörande de våldsutsatta ungdomarna. Tingsrätten har funnit att X har haft likgiltighetsuppsåt när det gäller anstiftan av misshandel av ungdomarna C, D och E. Hovrätten gör i dessa delar följande bedömningar. Inledningsvis konstaterar hovrätten att utredningen i målet inte ger stöd för annat än att de ungdomar som befann sig vid de aktuella busshållplatserna, som ligger på varsin sida av en enfilig vägsträcka, på Djursholms torg tillhörde ett och samma gäng. X konfronterade ungdomar i det gänget med påståenden om att de befattade sig med narkotika och att de borde lämna platsen. Personal på den restaurang som X gick till efter den inledande konfrontationen vid busshållplatserna har uppgett att X var arg på ungdomar som han hamnat i diskussion med, att han ringde efter någon som skulle skynda sig till platsen och utöva våld samt att han kontrollerade att ungdomarna var kvar vid busshållplatserna. Hovrätten finner mot bakgrund av vad som är utrett angående X:s agerande att X uppfattade att det fanns en mycket hög sannolikhet för att ungdomar från det gäng som stod vid busshållplatserna skulle komma att misshandlas. Det har inte kommit fram någon omständighet som talar emot att X var likgiltig inför att några av dessa ungdomar misshandlades. Tvärtom visar utredningen med styrka att ett sådant händelseförlopp var att förvänta. Vid tidpunkten för gärningen utgjorde omständigheten att ungdomarna skulle kunna utsättas för misshandel inte ett skäl för X att avstå från gärningen. Hovrätten finner därför, liksom tingsrätten, att X har haft likgiltighetsuppsåt till att ungdomarna på busshållplatserna misshandlades. I frågan om påföljd beaktade hovrätten ett av Advokatsamfundet den 30 september 2015 avgivet yttrande, och gjorde följande bedömning. Av yttrandet framgår att Advokatsamfundet, i de fall en advokat åtalas för gärningar som innefattar oredlighet eller för Advokaten Nr 2 • 2016