Kognitiv tillgänglighet på bibliotek 1
Kognitiv tillgänglighet på bibliotek om andra typ
er av avskärmningar som kan skapa enskildhet, som avskärmande möbler. Även att experimentera med särskilda öppettider finns med som förslag. Flera i personalen tar också upp att de skulle vilja jobba mer med speciella program och aktiviteter riktade mot dessa målgrupper men också mot anhöriga. Ett exempel är att ge föräldrar bättre information, så att de i sin tur kan ge bättre stöd åt barn med funktionsnedsättningar. Man önskar ökad dialog med målgruppen och med till exempel pedagoger och vill ta fram material så att grupper kan förbereda sig bättre inför besöket. Det finns också idéer om att arbeta mer med tekniska hjälpmedel och att förbättra den digitala utrustningen i lokalen. Till sist vill många förbättra de digitala gränssnitten gentemot målgruppen, framförallt på webbsidan. Besökarna tar till stora delar upp samma saker som personalen. Det är främst ljudmiljön de vill åtgärda, liksom skyltar. Men besökarna tar också upp att det är viktigt att det finns tillräckligt med personal, som har tid att hjälpa till när det behövs. De vill också ha tydligare regler och kanske att man förklarar regler som ”sitter i väggarna”. Även besökarna tar upp ett behov av ökat samarbete för att i samverkan bygga upp mer kognitiva miljöer. När personalen har tid och när en aktivitet blir riktigt bra kan den betyda mycket mer än vad en utomstående betraktare kanske förstår. Här ett vittnesmål från en sjukskriven person: Många (de flesta?) som går till bibliotek vill läsa sig något nytt. Förstå saker. Men man kan vara i sådant skick att det är omöjligt att läsa sig till informationen. Jag har haft och har sådana perioder. Ibland finns dock möjligheten att gå guidade visningar av biblioteken och detta är fantastiskt: 1. Jag får då kravlöst tillhöra en grupp (som sjukskriven är detta behov extra stort eftersom man inte får det i ett kollegielag). 2. När mina tankar virvlar kan jag återgå till att titta på guiden och de detaljer i rummet som hen för tillfället beskriver. Ju mer konkret och detaljspecifik hen är desto lättare kommer jag ur min egen bubbla av eventuella negativa tankar. 3. Jag får lära mig saker. Det är lugnande att gå runt och titta på saker i grupp och tycker att det är ett bra alternativt sätt att lära sig på. I ärlighetens namn tycker jag det är ganska märkligt att vi sitter ner så mycket när vi ska lära oss saker… Ingen har mandat att göra ändringar Personal och besökare har stor samsyn över vad som skulle kunna förbättra den kognitiva tillgängligheten på bibliotek. Trots det tycks det vara få bibliotek som arbetar med att förändra och förbättra verksamheten. Bibliotekspersonalen tycks inte känna att de har mandat att göra förändringar och anpassningar i biblioteksrummet eller i biblioteksverksamheten. Många av de rumsliga problem som framkommit i vår kartläggning förefaller relativt enkla att åtgärda och är i flera fall inte dyra. Det verkar som att ingen har mandat att vidta åtgärder och att det är oklart vem som skulle kunna initiera åtgärder. I ett av enkätsvaren har en anställd på ett bibliotek beskrivit det så här: Min känsla är att det finns en tröghet att förbättra biblioteken ur de här perspektiven för att det känns svårt och oöverstigligt – då gör man ingenting istället för att börja försöka förändra det man faktiskt kan förändra. Vore jättebra med information och utbildningar osv som peppar oss att göra saker i det lilla och att det också spelar roll. 16/48