Kognitiv tillgänglighet på bibliotek 1
Kognitiv tillgänglighet på bibliotek Flera artikl
ar redogör ingående för hur man ”bör” eller till och med ”ska” använda begrepp som identifierar biblioteksbesökare med funktionsnedsättning (Pionke, 2018). Utöver ett antal författare som poängterar att bibliotekarierna inte ska tala förbi eller över huvudet på sina besökare med funktionsnedsättning (indikerande att besökaren har någon form av stödperson med sig), ger flera texter stor plats åt en diskussion om begrepp för funktionsnedsättning och funktionshinder, ofta fokuserande på skillnaden mellan så kallat person-först- och identitet-först-språkbruk. Flera författare använder begreppet disabled people, utan att närmare redogöra för sitt val av begrepp eller ger en ingående beskrivning av det tankesätt som brukar kallas The Social Model of Disability (Goodley, 2017), och dess konsekvenser för bland annat språkbruket , medan andra bestämt hävdar användandet av people with disabilities/impairments/diagnosis som det korrekta (Charles, 2005; Todd, 2014). Några författare använder sig av mer eller mindre kreativa varianter på differently abled, functionally diverse eller multiple intelligences (Pionke, 2017b). Ett par författare intar en pragmatisk hållning och förklarar några olika språkbruk för tilltal, vanligen skillnaden mellan person-först och identitet-först språk och förordar en flexibel och respekterande inställning till vilket som passar bäst i situationen (Grassi, 2018). De diagnoser eller funktionsnedsättningar som oftast nämns på det kognitiva området är dyslexi / lässvårigheter och autism. Något som skulle kunna översättas som inlärningssvårigheter (learning difficulties/disabilities/ impairments) används också ofta som samlingsbegrepp för hela det kognitiva fältet, ibland endast för det som på svenska kan benämnas intellektuella funktionsnedsättningar, ibland för den grupp diagnoser som räknas till de neuropsykiatriska, och vid något tillfälle utesluts intellektuell nedsättning helt från definitionen (Green, 2009; Lacey & Smith, 2010; Ross & Akin, 2002). Till följd av den inkonsekventa användningen av begrepp på engelska, för funktionsnedsättning och funktionshinder på det kognitiva området, är det ofta svårt att enbart av en artikels inledning eller sökord förstå vilken sorts svårighet det rör sig om (Epp, 2006). Begrepp som people with disabilities / impairments / difficulties /special needs / diversity eller disabled people etc används ofta utan närmare förklaring, och när författaren vill specificera en grupp som avviker från de tre dominerande (synnedsättning/blind, rörelsenedsättning och hörselnedsättning) används ord som learning, developmental, mental eller intellectual, med flera, på ett inkonsekvent och ibland motstridigt sätt. En del författare ger en uttalad definition av det begrepp de själva använt t.ex. (Kleynhans & Fourie, 2014; McGowan, Martinez, & Marcilla, 2018) men i flertalet fall ger författare av olika texter sinsemellan inte samma definition av begreppen, och inte alla är konsekventa i sitt val av begrepp (Ross & Akin, 2002), vilket gör det mycket svårt att hitta en generell linje i vad som förs fram som behov och lösningar för kognitiv tillgänglighet. Inom funktionshinderrelaterad forskning (kanske främst den engelskspråkiga) har debatten om hur man bör/ska benämna människor som fungerar på ett mindre vanligt sätt, och deras sätt att fungera, varit lång och intensiv, och pågår alltjämt. (Goodley, 2017; Grue, 2015; Grönvik, 2007) Resultat av litteratursökningen I en övergripande kvantitativ innehållsanalys av forskningslitteratur på området tillgänglighet och bibliotek (Hill, 2013) konstateras, precis som vi har gjort här, att en dominerande andel forskning i frågan gäller teknisk/digital tillgänglighet och fokuserar främst på visuella funktionsnedsättningar (både i betydelsen besökare som har svårt att se, och funktionsnedsättningar som kanske är mer synliga än andra). Vidare konstateras det att test av tillgängligheten överlag har genomförts av personer utan funktionsnedsättning, och genom intervjuer med personal snarare än besökare. En brist på forskningsdeltagare med egen erfarenhet av funktionsnedsättning diskuteras. Denna brist är dock inte helt säkerställd, då artikelförfattaren samtidigt konstaterar att inga av de studerade textförfattarna (inklusive hen själv) har uppgivit om de själva har eller inte har någon funktionsned28/48