Kognitiv tillgänglighet på bibliotek 1
Kognitiv tillgänglighet på bibliotek Som s.k. oms
orgsbibliotekarie arbetar jag med kulturaktiviteter för hyresgäster på ett äldreboende där jag anpassar aktiviteterna och utformningen på dessa utefter deltagarnas funktionsnedsättningar. Liknande aktiviteter skulle kunna erbjudas på folkbiblioteket. Vad som hindrar biblioteken från en djupare samverkan är oklart, men det som ofta nämns är tidsbrist och oklara mandat. Just nu pågår ett antal projekt inom Stärkta bibliotek, som arbetar med den kognitiva tillgängligheten. Erfarenheterna från dessa skulle kunna utgöra en bas för vidare samverkan. Svag samverkan med funktionsrättsrörelsen och med personer i målgruppen Vi kan inte se att det förekommer en systematisk samverkan med funktionsrättsrörelsen när det gäller hur biblioteken ska fungera för målgruppen. I varje kommun finns i regel ett formaliserat samråd mellan kommunen och rörelsen, men i detta samråd tycks biblioteksfrågor sällan diskuteras och vi tror att ett samråd inte räcker. Här skulle det behövas ett nära samarbete och en mer löpande dialog. Många av de förslag till lösningar som kommer fram förefaller relativt enkla att genomföra. Det svåra är att inledningsvis identifiera och beskriva problemet och där kan en ökad samverkan skapa bättre förutsättningar att både identifiera problem och att prioritera vilka som är viktigast att lösa. Svag samverkan med fastighetsägare och förvaltare Trots att många av de problem som framkommer i vår undersökning har att göra med den lokal biblioteket finns i har vi inte fått exempel på en regelbunden samverkan med den som äger och förvaltar lokalen, inte ens om detta är en del av den kommunala förvaltningen eller kommunalt fastighetsbolag. Det är vår bedömning att många av de önskade åtgärderna inte kommer att kunna genomföras om inte biblioteken etablerar ett tätt samarbete med den som äger och förvaltar själva fastigheten. Flera av de brister som identifierats torde rymmas inom vad som i lagen beskrivs som ”enkelt avhjälpta hinder”. Andra brister ligger inom vad plan- och bygglagen reglerar angående tillgänglighet, men kan kräva mer långsiktig planering och finansiering. I båda fallen krävs en dialog mellan biblioteksverksamheten och ägare/förvaltare. Ett sådant samarbete skulle kunna ske stegvis, genom att de enkelt åtgärdade hindren tas om hand först, och följs av en planering för de lite mer krävande insatserna. Svagt metodstöd Vi har inte lyckats hitta exempel på ett systematiskt och metodiskt arbete med den kognitiva tillgängligheten. På många bibliotek har ett systematiskt arbete med den fysiska tillgängligheten lett fram till att denna ofta är relativt god. På det området finns också utarbetade riktlinjer, checklistor och sakkunniga som kan tillämpa ett metodiskt arbete. Man kan säga att det finns en teoribildning om vad som är ett fysiskt tillgängligt bibliotek och att denna teoribildning backas upp av en metodik och att det till denna metodik finns en uppsättning verktyg att använda. Detta saknas när det gäller kognitiva tillgänglighetsfrågor. Vi kan inte se att det finns en tydlig teoretisk idé om vad som kännetecknar ett kognitivt tillgängligt bibliotek. Med avsaknad av en sådan idé blir det svårt att etablera ett systematiskt arbete och därmed också att skapa en metodik. Utan metodik blir det svårt att veta vilka verktyg som kan användas. Detta kan förklara varför vi mest hittar ad hoc-lösningar eller kortvariga insatser i form av enstaka projekt på biblioteken. 18/48