Kognitiv tillgänglighet på bibliotek 1
Kognitiv tillgänglighet på bibliotek Avslutande r
eflektioner Biblioteken ska användas till många olika saker och kraven på både bibliotekslokaler och bibliotekspersonal förändras i takt med att kraven på verksamheten förändras. Här uppstår en friktion: Det tar tid att förändra lokaler och att kompetensutveckla personal och medan denna förändringsprocess pågår så kanske varken lokaler eller personal är i takt med de krav och förväntningar som finns. Detsamma kan gälla användarna av biblioteken. Om biblioteket förr var ett ställe dit man gick och lånade böcker så är det idag kanske mer ett multimedia- och kulturhus, ett rum som vi inte riktigt vet hur det ska vara utformat för att fungera för alla. Dessutom har biblioteken blivit utbildningslokaler för att bygga medborgarnas digitala kompetens och ett slags offentligt kontorsutrymme för de medborgare som behöver använda biblioteket för att betala räkningar eller utföra digitala ärenden. Många små saker i lokalen förefaller kunna genomföras på kort sikt men sedan finns det större och mer strukturella problem som kanske kräver större ingrepp. Här behöver också fastighetsägare och förvaltare vara med, så att de kan bygga upp en bättre kunskap om hur själva biblioteksrummen ska vara utformade för att rymma en kognitivt tillgänglig verksamhet. Det finns inga självklara svar på frågan hur en biblioteksmiljö ska göras kognitivt tillgänglig. Däremot verkar det finnas många saker som skulle kunna göras och som sammantaget kan få stor effekt. Både personal och besökare kommer snabbt på både enkla och mer komplicerade åtgärder som skulle kunna innebära förbättringar. Ändå verkar något hålla tillbaka att sådana tankar omsätts i praktisk handling. Mycket tidigt, i de flesta diskussioner vi fört med olika personer, framträder en osäkerhet om hur ett förändringsarbete skulle kunna gå till. Vad får man egentligen göra? Finns det mandat? Vem bestämmer egentligen över lokalen? Hur ska vi samarbeta? Vad behöver vi lära oss? Det finns genomgående en önskan om mer kunskap men inte en lika tydlig bild av vad denna kunskap ska leda till. Vad kommer vi att använda vår nya kunskap till när vi väl får den? I ett så oklart läge tror vi att det vore bra att våga testa. Att göra saker tillsammans, ta små steg, prova något, diskutera hur det gick, göra om ifall det blev lite fel. Att sätta igång småskaligt, experimentellt och utforskande och då och då samlas och utbyta erfarenheter. 41/48