Bokstart i världen 1
Bokstart i världen 3.8 De olika programmen Samtli
ga bokgåvoprogram har en nationell organisation som står för administrativt stöd, kunskapsspridning och logistik etc. Dessa är ofta icke-statliga organisationer som arbetar med läsfrämjande, till exempel Booktrust i Storbritannien eller Stiftung Lesen. Finansieringen är ofta en blandning mellan offentliga medel och privata samarbeten eller donationer. Den nationella organisationen stöttar de lokala programmen på olika sätt samt genomför och koordinerar utvärderingar. Exempelvis har flera tagit fram lokala projektuppföljningsmallar och samlar in nationella data inför utvärderingar. Det är också viktigt att betona att de olika ländernas förvaltningar är organiserade på olika sätt, vilket innebär att man bör vara försiktig med att jämföra biblioteken, förskolorna och barnhälsovården rakt av då dessa verksamheter på många sätt skiljer sig mellan de olika länderna. Nedan redogörs några likheter och skillnader för de olika bokgåvoprogrammen, det är dock utanför denna översikts omfattning att genomföra en djupare jämförelse och analys av detta med hänsyn till landspecifika skillnader. 3.8.1 Modeller för bokgåvoprogram Från dessa illustrerande exempel går det att urskilja några vanliga upplägg och modeller för bokgåvoprogram. De största skillnaderna tycks uppstå i vem som ger bort själva bokgåvan. Ett vanligt sätt är att låta pediatrikerna eller andra medarbetare inom barnhälsovården lämna över bokgåvorna vid barnens rutinmässiga hälsokontroller eller vaccinationer (Reach Out and Read och Lesestart 1-2-3). Reach Out and Read är det enda program som endast involverar barnhälsovården i sitt program. Tyska Lesestart 1-2-3 inkluderar först pediatriken för att sedan även koppla på biblioteken. Nederländernas modell är nästan motsatsen där bokgåvan delas ut av biblioteket, som är kärnan i programmet. Barnhälsovården och förskolor involveras utifrån lokala förutsättningar. Det vanligaste sättet är till synes dock att involvera flera olika organisationer och ha en modell som bygger på samverkan mellan flera aktörer och verksamheter som riktar sig till små barn. Anledningarna verkar vara att lokala förutsättningar i flera fall behöver styra hur de lokala verksamheterna kan organiseras. I både Storbritannien och Japan är det vanligaste att bokgåvorna delas ut inom barnhälsovården, men både biblioteken och förskolor är ofta involverade. Detta gäller även i det barnhälsovårdscentrerade programmet i Tyskland, där den tredje bokgåvan hämtas på biblioteken. Även i Nederländerna, där biblioteken är kärnan, involveras förskolorna och barnhälsovården. En modell som också är vanlig är att bokstartare gör hembesök till familjerna. Detta har varit kärnan i Bokstart i både Danmark och Sverige. Danska modellen bygger på att bibliotekarier (främst) genomför hembesök för att dela ut bokgåvor och ge vägledning till barnfamiljer i socioekonomiskt utsatta områden (Espersen, 2016; Kulturrådet, 2018). Trots lovande resultat från utvärderingen (Espersen, 2016) så är Bogstart i Danmark inte längre verksamt eftersom programmet inte fick beviljat finansiellt stöd efter 2016. I Storbritannien tillämpas hembesök också, men i samband med hälsobesök från barnhälsovården (Eliot, 2014), samt inom Bookstart Corner (Rix m.fl., 2015). Utöver de exempel som lyfts i exemplen i denna rapport finns andra modeller för bokgåvoprogram. I Canada och Polen delas böckerna och informationen ut till familjerna redan på sjukhuset vid barnets födsel (EU Read, 2019d; EU Read, 2019e). De tydligaste utmaningarna verkar vara att nå de barn som är i störst behov av insatserna. En fördel med att barnhälsovården blir utförarna verkar vara att det finns en kontinuitet och att man kan nå ut till de allra flesta barn, som i Tyskland och USA. En utmaning i Nederländerna, där biblioteken är huvudaktören, är just att nå ut till de familjer som är i störst behov. Där blir samverkan med de andra verksamheterna central. Som vi kommer se senare i denna översikt är frågan om vem som 21/52