Bokstart i världen 1
Bokstart i världen 4.5.3 Hur mäta effekterna? Det
finns vissa utmaningar med att mäta effekterna av bokgåvoprogram. Några exempel är att man ofta behöver förlita sig på egenrapportering från föräldrar, det vill säga att de själva anger hur mycket de läser med barnen. En risk med detta är dock att föräldrar under- eller överdriver utifrån att många är medvetna om att läsning är någonting man ”bör” göra, vilket riskerar att leda till så kallat socialt önskvärda svar. Detta diskuteras ofta i studierna och tas hänsyn till. Ett sätt att undvika detta problem är att följa Bergs (2015) exempel där föräldrarna som deltog i studien fick peka ut vilka omslag av böcker de var bekanta med på en karta, men där endast ett visst antal omslag var äkta. På så sätt kunde de få en bättre indikation på hur många böcker som barnen exponerades för i hemmet. Det finns andra sätt att samla in empiri än egenrapportering från föräldrarna, dock är de mer resurskrävande vilket är ett hinder. Vad gäller det stora antalet studier om programmet Reach Out and Read så pekar de allra flesta mot att programmen är verkningsfulla. I en systematisk översikt tittade Needlman och Silverstein (2004) på vilka metodproblem och eventuella biaser som fanns. Bland annat undersökte de om det fanns en så kallad publikationsbias, det vill säga om studier som visar positiv effekt av programmet oftare publicerades än de som visade ingen eller negativ effekt. Av de opublicerade utkast som de analyserade var det bara en liten del som visade på ingen eller negativ effekt av Reach Out and Read, varför de inte fann att någon sådan bias var en risk. En annan utmaning är att de statistiska analyserna som görs ofta har tämligen små urval, vilket leder till vissa svårigheter att generalisera resultaten. Studierna genomförs ofta i avgränsade städer eller områden vilket lyfts som en utmaning i litteraturen. Longitudinella studier har också visat sig varit få i antal och efterfrågas därför (Carpenditier 2013; Needlman, 2004), det är både praktiskt utmanande och svårt att isolera effekten av just bokgåvoprogrammet, då en mängd variabler måste tas hänsyn till under barnens uppväxt. Sammantaget verkar det vara utmanande att mäta effekterna av bokgåvoprogram på ett adekvat sätt. Något som lyfts i intervjuer och studier är att det är viktigt att uppföljningen av programmen inte blir för ensidig. Vidare betonas betydelsen av att belysa olika aspekter av programmens effekter och små barns språkutveckling. Det är allbekant svårt att mäta vissa saker. Skriftspråklig utveckling sker genom sociala processer och i interaktioner mellan barnet och den vuxna, vilket gör det svårt att genom kvantifierbara indikationer fånga sådana utvecklingar. Att lägga för stor vikt vid det mätbara kan medföra en risk att missa viktiga aspekter inom den sociala processen som är språkutveckling. Detta kan i sin tur leda till att bokgåvoprogram utvecklas baserat på en för ensidig beskrivning av effekter, vilket följaktligen kan leda till program som inte är ändamålsenliga. Å andra sidan vore det onekligen synd att inte fortsätta utveckla verktygen för att uppvisa de viktiga effekterna av bokgåvoprogrammens påverkan på barnens språkutveckling. Frågan är nog snarare hur mycket tid och resurser de lokala bokstartsprojekten själva bör lägga på detta. Det kan finnas anledning att vara eftertänksam innan en mängd mindre försök till effektmätningar initieras av bokstartsatsningarna själva, vilket även lyfts i uppföljningen av Bokstart (Kulturrådet, 2020). Det är både svårt och tidskrävande att genomföra sådana studier, särskilt longitudinella sådana. 36/52