Advokaten 1
Fokus JK 300 år ”JK ska kunna ta dubbla hänsyn, a
tt det blir rätt hanterat, och att staten varken slösar bort pengar eller håller dem inne. Den enskilde ska också komma till sin rätt. ” Johan Hirschfeldt Johan Hirschfeldt. en utredning med uppgift att se över JK:s uppgifter. Utredningen pekade i sitt betänkande (SOU 1978:59) på risken för konflikter mellan de båda rollerna att å ena sidan granska staten och därmed skydda enskildas intressen, å andra sidan företräda staten i skadereglering och domstol. Utredningen föreslog därför att JK fortsättningsvis borde fokusera på tillsynen. Uppgiften att sköta skadereglering och att föra statens talan i domstol skulle i stället läggas på en ny myndighet, Statsadvokaten. Förslaget fick dock inte tillräckligt politiskt stöd, och ledde ingen vart. Men i början av 1990talet hade diskussionen om de oförenliga rollerna åter tagit fart. Fyra motionärer från fyra olika partier i riksdagen begärde en översyn av ämbetet, just med anledning av de motstridiga intressen som kunde tänkas förekomma. En av motionärerna var Bertil Fiskesjö, som femton år tidigare varit en av utredarna bakom betänkandet JKämbetet. En ny utredning kom till. Men när den väl var färdig (se SOU 1993:37) hade den politiska luften gått ur JKfrågan, och det kom inga konkreta förslag för att lösa intressekonflikterna. FUNGERAR VÄL Johan Hirschfeldt, JK under åren 1992–1996, är väl bekant med diskussionerna, men konstaterar att frågan om att dela upp JK:s arbete på olika myndigheter i dag är politiskt död. Och även om han kan förstå farhågorna om en JK som styrs av felaktiga hänsyn, är han själv inte bekymrad. – Det står i regeringens verksamhetsmål för JK att JK ska ”medverka till att den enskilde kommer till sin rätt utan att det allmännas intresse sätts åt sidan”. Det innebär att JK ska hantera en väldigt viktig intressekonflikt. Regeringen, domstolarna och myndigheterna finns till inte minst för att hantera situationer där olika intressen står mot varandra. Det är inget konstigt. Jag talar här hellre om att uppgiften gäller en intresseavvägning än om att det är fråga om någon sorts diskutabla dubbla hänsyn. JK klarar av att göra avvägningarna. Uppgiften att sköta skadereglering kan också många gånger gränsa till tillsyn, påpekar Hirschfeldt. – JK har möjlighet att dels reglera skadan i det individuella fallet, dels initiera en mer generellt inriktad tillsyn på grund av det som illustrerats av skadefallet. Professor Thomas Bull är inne på samma linje. I sin uppsats i jubileumsboken skriver han att just det faktum att JK kan inta motsatta sidor gör myndigheten extra väl lämpad att bedöma och värdera kvalitén i offentlig förvaltning. HansGunnar Axberger kallar kritiken mot JK:s dubbla roller för ”rättsstatsformalism”. – Man tittar alltför mycket på vad saker kallas och hur de är organiserade och bryr sig alltför lite om hur de fungerar. Min poäng är att JK är en väl fungerande myndighet. De som kritiserar kan visa på få exempel där de här skilda rollerna har lett till att människor har lidit rättsförluster, säger han. FÅ SKADESTÅND PRÖVAS Många gånger är det uppgiften att sköta statens skadereglering som lyfts fram som det största problemet av dem som oroas av JK:s olika roller. Skaderegleringen är ett av Justitiekanslerns största arbetsområden. JK kan på egen hand besluta om skadestånd till enskilda som drabbats av fel från myndigheternas sida. Den som inte är nöjd med JK:s beslut kan gå vidare med sitt skadeståndsanspråk till domstol för prövning. I praktiken händer det ganska sällan att skadestånd prövas av domstol. Under 2012 fick JK ta emot 887 skadeståndsärenden. Endast 30 av dem ledde till rättegång. Anne Ramberg är medveten om att JK:s skadeståndsbeslut sällan prövas i domstol. Och det kan vara ett bekymmer, menar hon. – Man kan fundera över om domstolarna är tillräckligt oberoende i förhållande till JK när man nästan aldrig ändrar skadeståndsbeslut, säger hon. Problemet blir att JK själv får stå för hela praxisbildningen, och att den inte kontrolleras tillräckligt, menar Ramberg. För den enskilde skadelidande, och allmänheten, kan det därmed vara svårt att lite på att JK verkligen tillgodosett den enskildes intressen fullt ut. JK är ju trots allt också statens ”advokat”, med ett förmodat intresse av att hålla statens kostnader nere. Att så få vänder sig till domstol för att få ett skadestånd pröNär journalisterna Jan Guillou och Peter Bratt 1973 avslöjade den hemliga underrättelseorganisationen IB intog JK en undanskymd roll. JK väckte först åtal för tryckfrihetsbrott mot Peter Bratt, men la ner det när Bratt dömdes för spioneri. 48 vat kan naturligtvis bero på att de som fått skadestånd är helt nöjda med de nivåer som JK beslutar om. Ett annat skäl kan vara att den enskilde riskerar att få betala rättegångskostnaAdvokaten Nr 9 • 2013 »