Advokaten 1
Fokus JK 300 år JK Göran Lambertz rättssäkerhetsp
rojekt och utredningen av ett antal domar genomfördes av professor Hans-Gunnar Axberger. Utredningen, som resulterade i rapporten Felaktigt dömda, väckte starka känslor, inte minst i domarkåren. – Den är den mänskliga faktorn som man aldrig kan organisera bort, och i det här sammanhanget är den mänskliga faktorn något positivt. Jag kan inte se någon direkt nackdel med att ämbetet vilar tungt på en person, så länge det är en mycket skicklig och betrodd person, säger Axberger. ENSAM ÅKLAGARE En principiellt viktig roll för Justitiekanslern är att vaka över tryck och yttrandefriheten. JK har ensamrätt på att väcka åtal i dessa ärenden. Det är en roll som använts sparsamt på senare år – allt för sparsamt enligt vissa. Kritiken handlar främst om hur JK ser på det som kan vara förtal i de grundlagsskyddade medierna. Göran Lambertz väckte under sin tid som JK åtal för förtal en gång, i det så kallade Persbrandtmålet. Slutresultatet blev en framgång för JK: Expressens ansvarige utgivare fälldes för förtal, och dömdes till böter. Den förtalade skådespelaren Mikael Persbrandt tilldömdes ett skadestånd på 75 000 kronor. – Allmänt åtal vid yttrandefrihetsbrott är ju otroligt ovanliga, och jag hade ju sagt att vi nästan skulle leta efter något att ta upp. Där kom plötsligt ett fall där det var glasklart att det var ett allmänt åtal, det fanns inget som helst tvivel om det, berättar Göran Lambertz. Nuvarande JK Anna Skarhed ifrågasattes från flera håll för sitt beslut att inte väcka åtal mot upphovsmännen till filmen Call girl. I filmen, som handlar om den så kallade bordellhärvan och som ska ha verklighetsbakgrund, framstår det som att tidigare statsministern Olof Palme ska ha utnyttjat en minderårig prostituerad kvinna. Förtal, ansåg familjen Palme, och lämnade in en anmälan till JK, som dock valde att inte inleda någon förundersökning. Beslutet fick familjen Palmes juridiska ombud, advokaterna Tomas Nilsson och Lars Viklund, att skriva på DN Debatt att JK visade prov på ”likgiltighet inför försvaret av enskildas integritet”, och att JK borde ta större ansvar för att Sverige ska leva upp till Europakonventionens krav på skydd för enskildas integritet. Även Anne Ramberg hör till dem som anser att det mycket väl kan ha funnits grund för JK att väcka åtal mot Call girl. I sin uppsats i jubileumsboken skriver hon att det visserligen går att förstå beslutet att inte åtala utifrån lagstiftning och förarbeten. Men samtidigt borde JK, som statens företrädare, verka för att Sverige lever upp till Europakonventionens krav på skydd för den personliga integriteten, menar Ramberg. HansGunnar Axberger, däremot, tycker att Anna Skarheds beslut var det rätta. – Jag tyckte att Persbrandtengagemanget hade goda skäl för sig. Och jag tycker att JK:s beslut att avstå från att engagera sig i Call girlärendet hade ännu bättre skäl för sig, säger han, och konstaterar att slutresultatet av Call girlaffären dessutom blev en förlikning som gagnade både familjen Palme och yttrandefriheten. Möjligen kommer vi i framtiden att se fler allmänna åtal i tryck och yttrandefrihetsmål. Regeringen har nämligen aviserat en lagändring för att göra det lättare för JK och åklagare att väcka åtal mot förtalsbrott (se faktaruta om JK på s. 46). JK-ÄMBETET GENOM 300 ÅR – EN HISTORIA AV ANPASSNING TILL SAMHÄLLETS KRAV JK:s uppgifter har varierat genom tiderna. Men en roll – att för statens räkning granska ämbetsmän och domare – har blivit bestående. JK-ämbetet inrättades redan år 1713 av Karl XII genom en kansliordning som utfärdades i slottet Timurtasch i nuvarande Turkiet, dit kungen hade förts av den turkiske sultanen efter kalabaliken 52 i Bender, den 26 oktober 1713. Kungen hade då, efter många år i fält, närmast förlorat kontrollen över regeringsmakten i hemlandet. Det nya ämbetet – Högste ombudsmannen - var en del av en omorganisation av landets styrelse, som syftade till att bevara kungens makt. Den högste ombudsmannen fick stor makt och kunde på många sätt handla i kungens ställe. Huvuduppgifterna var att kontrollera att landets ämbetsmän skötte sina uppgifter och följde lagarna, och att föra talan i vissa brott. Namnet Justitiekansler fick ämbetet 1719, alltså efter Karl XII:s död. Det karolinska enväldet hade då fallit samman, frihetstiden tog vid och en ny konstitution skapats. Högste ombudsmannen fick bestå, med det nya namnet justitiekansler, men förlorade många av sina maktbefogenheter. Justitiekanslerämbetet visade sig alltså redan tidigt vara flexibelt och möjligt att anpassa efter olika samhällsidéer. 1766 skapades tryckfrihetsförordningen, i spåren av frihetstiden och den ökade öppenhet som växte fram. Justitiekanslern fick en ny uppgift i allmänhetens tjänst: att vaka över allmänhetens rätt att utge tryckta skrifter. Advokaten Nr 9 • 2013