Möjligheter, utmaningar, metoder 1
Möjligheter, utmaningar, metoder Grafikens Hus oc
h Samlande tankar/Collecting thoughts Intervju med Macarena Dusant,processledare & curator Samlande tankar/Collecting Thoughts och Nina Beckmann, chef Efter att Grafikens Hus och hela dess samling brunnit ner 2014, och styrelsen hade fattat beslut att verksamheten skulle byggas upp igen, aktualiserades många frågor. Det var till exempel ingen självklarhet att en ny samling skulle upprättas. För att undersöka frågan genomfördes en samtalsserie i samarbete med Riksutställningar. Vad innebär det att ha en samling? Vem skriver vi in i historien? Några år senare arbetar Grafikens Hus fram en metod för samlande av grafik, i projektet Samlande tankar/Collecting Thoughts som får regionalt utvecklingsbidrag från Kulturrådet. Macarena Dusant är processledare & curator för projektet, Nina Beckmann är chef för museet. Vilka frågor undersöker ni i projektet? Nina: Vi vill undersöka och formulera en vision för hur ett museum kan bygga upp en samling, jobba med aktivering och tillgängliggörande. Hur kan en samling bli en mötesplats för en öppen och ärlig dialog? Hur kan den bli en plats för lärande och nytänkande samtal? Vi vill undersöka samlandets/ arkivområdets historia och vad det innebär att samla idag. Macarena: Projektet undersöker hur en samling kan (åter)skapas och ska ta fram en eller flera metoder för förvärv av grafik. Det är vanligt att man uppdaterar samlingar i efterhand. Det unika i projektet är att man vill tänka från början: hur kan vi bygga en samtida konstsamling utifrån ett intersektionellt och postkolonialt perspektiv? Hur gör ni det konkret? Macarena: Projektet består av olika delar. Vi har ett expertråd som följer hela projektet, som består av konstnärer, intendenter och forskare. Vi har möten, där vi tar upp frågor som ska leda fram till en metod för samlande och förvärv av konst, till exempel kategoriseringar. Vi gör besök hos andra aktörer, har workshops och samarbetar med institutioner som Statens Konstråd, Stockholms Kvinnohistoriska och Folkrörelsernas konstfrämjande för att presentera arbetet för en publik. Frågorna undersöks också av två residenskonstnärer, Afrang Nordlöf Malekian och Johnny Chang. Hur har projektet betydelse för vem som kan vara konstnär? Macarena: Konstscenen överlag utgår från en ganska snäv grupp av människors erfarenheter, världsbild och bakgrund. Det gör att både institutioner och samlingar inte speglar hur samhället ser ut. Frågan om vilka som har möjlighet att se sig själva som framtida konstaktörer, är relevant för många museer eftersom konst och kultur är en så stor del av samhället och människan. En konstscen som är enhetligt och snävt tappar snabbt relevans för allmänheten. Om färre grupper ser konstyrket som en framtida möjlighet blir homogeniteten inom konsten en självreproducerande ond cirkel. Det borde vara en självklarhet att arbeta med frågor som innebär att fler ska vara del av konstscenen, det är en grundläggande demokratisk fråga. Vad betyder projektet för Grafikens Hus i stort? Nina: Vi har ett värdegrundsarbete för att öka kunskapen hos alla. Museet har under senaste åren anlitat en konsult som arbetar med normkritisk och anti-rasistisk organisationsutveckling. Ska man arbeta med frågor såsom intersektionalitet och postkolonialitet behöver man börja i det interna, annars blir det lätt en slags yta och inte trovärdigt. Det handlar om att höja organisationens medvetenhet och kunskap om frågorna. Macarena: Ett projekt som Samlande tankar kräver att det finns en organisation som förstår vikten av frågorna och är öppna för att bli utmanade i sin egen position och världsbild. 36/48 Foto: Ylva Sundgren