Styra alltjämt 1
Styra alltjämt 3. Jämställdhet i regional styrnin
g av kultur I det här kapitlet presenteras resultatet av vår kartläggning av jämställdhet i styrning. Kapitlet inleds med en kortare beskrivning av regionala organisationsstrukturer och styrningsmöjligheter. Därefter redogörs för några övergripande tendenser för hur jämställdhet lyfts i de regionala kulturplanerna. Kapitlets tredje avsnitt återger hur jämställdhet på andra sätt finns med i regionernas styrning och uppföljning av verksamheterna med utgångspunkt i exempelvis uppdrag, villkor och motsvarande. Regionala organisationsstrukturer En skillnad mellan statlig och regional/lokal kulturpolitik kan sägas vara att den senare oftare sätts i relation till det övriga samhället – exempelvis genom gränsöverskridanden mellan offentlig, privat och civil sektor, men också mellan kulturverksamhet, näringsverksamhet och social verksamhet.25 Detta avspeglas även i hur de politiska beslutsorganen/nämnderna i de olika regionerna benämns och verkar. I de regionvisa redovisningarna i slutet av rapporten framgår mer hur de enskilda regionerna är organiserade. Som regel beslutas de regionala kulturplanerna i regionfullmäktige vilka är regionernas högsta beslutande organ. Här tas även beslut om den övergripande regionala budgeten, regionplanen och den regionala utvecklingsstrategin. Beredning av kulturplaner men även beslut om vissa bidrag och uppdrag görs i underliggande nämnder med ansvar för kulturfrågor. Regionala förvaltningar arbetar sedan efter de politiskt fattade besluten. Några regioner i kultursamverkansmodellen har renodlade kulturnämnder medan andra valt att organisera kulturfrågorna tillsammans med regional utveckling – men även med exempelvis näringslivsfrågor, hållbar utveckling samt fritids- och utbildningsfrågor. Regioner som har renodlade kulturnämnder är framför allt de större regionerna – Västra Götalandsregionen och Region Skåne men även Region Kronoberg och Region Uppsala. Region Stockholm, som inte är med i kultursamverkansmodellen, har också en renodlad kulturnämnd. Det kan antas att större regioner har mer resurser att dela upp olika ansvarsområden, medan mindre regioner kan ha större behov att samla frågor inom en och samma nämnd. Samtidigt kan en region ha kommit fram till att regionala kulturfrågor och regionala utvecklingsfrågor i bred bemärkelse är så närbesläktade att de hanteras bäst inom exempelvis en regional utvecklingsnämnd. Det är även relativt vanligt att kulturfrågorna hanteras av en kultur- och bildningsnämnd. På vilka sätt de regionala beslutsorganens organisering kan påverka styrningen inom det kulturpolitiska området är svårt att avgöra. Oavsett typ av organisering får politiker och tjänstepersoner navigera sig fram i syfte att leva upp till principen om armlängds avstånd. Ägarförhållanden och styrningsmöjligheter När det gäller ägarförhållanden för regionernas verksamheter kan de se väldigt olika ut, både inom och mellan regioner, vilket också har betydelse för regionernas möjligheter att styra och följa verksamheterna. Många verksamheter bedrivs inom regionernas egna förvaltningar, exempelvis konsulentfunktioner och annan främjandeverksamhet, men det finns även exempel på mer producerande verksamheter, såväl museer som scenkonstverksamhet. Några regioner uppger också att möjligheten att ge uppdrag kring exempelvis jämställdhetsfrågor är större för verksamheter som finns inom den regionala förvaltningen eller för vilka regionen själv är huvudman. Arbetsgivaransvaret är en viktig del för regionen när det gäller kulturverksamhet som ingår i egen förvaltning. Det främjande 25 Myndigheten för kulturanalys, Kulturpolitisk styrning, 2018, 72 f. 15/71