Professionell samtida cirkus – En kartläggning 1
få syn på vilka behov och förutsättningar som prä
glar området. Produktionsprocesserna inom cirkus skiljer sig från andra scenkonstdiscipliner. Generellt sett är det längre cykler. Det är tidskrävande att utveckla och förfina nummer som sedan ska vävas in i helheten av en föreställning. De stödformer för produktion som finns hos till exempel Kulturrådet är ofta utformade för att under en begränsad tid producera en föreställning och sedan spela och eventuellt turnera den. För de flesta kräver det en lång process innan de är framme vid att kunna formulera en färdig ansökan på ett konkurrensmässigt sätt, och detta gäller i högsta grad för utövare inom cirkus. Många utövare upplever således att det stöd de kan söka inte täcker den period som det tar att ta fram föreställningen. I de fall de beviljas stöd är det sällan tillräckligt för att kunna betala ut ersättning till alla medverkande, vilket resulterar i att de själva kan stå utan lön och tar väldigt stora risker. Det begränsade stödet upplevs heller inte göra det möjligt att anlita en producent, något som ofta efterfrågas hos de utövare vi mött.91 Avsaknaden av producentstöd lyfts av flera som ett skäl till att ansökningar inte håller den nivå som kan krävas i hård konkurrens om offentliga bidrag. Manegen har under perioder försökt att stötta utövare i hur man söker bidrag, men de har mycket begränsade resurser för att kunna ge den typen av stöd.92 De verksamhetsstöd som fördelas inom Kulturrådets stöd till fria scenkonstaktörer beslutas årligen. Konkurrensen är stor och de aktörer som idag beviljas denna form av stöd är väl etablerade och har såväl produktioner i repertoar som en kontinuerlig nyproduktion. Det är inte alltid förenligt med cirkusens långa produktionscykler, kombinerat med korta varsel när det gäller speltillfällen. Det är idag ytterst få cirkuskompanier som har ett verksamhetsstöd. De kan dock vittna om att även en mindre men stabil finansiering kan utgöra en viktig grund att stå på för att sedan kunna bygga ut med projektstöd för de nya projekt man vill genomföra.93 För att, i den hårda konkurrensen, komma ifråga för stöd måste en aktör som regel kunna visa på tidigare kvalitativt genomförda projekt. Det som sker i stor utsträckning inom cirkusområdet, menar många av dem vi träffat, är att nyutexaminerade artister med en vilja att starta nya kompanier, väljer att söka sig utomlands när de inte får stöd. Denna bild får också stöd av det faktum att många av de som söker projektstöd hos Kulturrådet bara söker en gång, de återkommer inte med en ny ansö91. Intervjuer med utövare, Alby 2017-09-13. 92. Intervju med Linda Beijer 2017-09-12. 93. Intervju med Viktoria Dalborg 2017-09-20. kan efter att de fått ett avslag. Där finns en tydlig skillnad gentemot aktörer inom andra konstområden, som också har en längre vana av att söka dessa stöd. Inom cirkusområdet är intrycket att många kompanier i stället ofta direkt söker andra vägar och till exempel söker sig till utlandet. Det finns en fara i att aktörer efter ett avslag på en projektansökan tror att det är ”meningslöst att söka”. Att aktörer inom samtida cirkus har mindre vana av att söka stöd åtminstone från Kulturrådet gör också att det finns mindre vana av att kontakta myndighetens handläggare angående sin ansökan vilket innebär att man missar en möjlighet till lärande om till exempel stödformer och krav. Konstnärsnämndens stöd är utformade på ett annat sätt och riktar sig till enskilda konstnärer. Hos Konstnärsnämnden kan man söka arbetsstipendier, för att få möjlighet att koncentrera sig på och utveckla sitt konstnärliga arbete. Stipendiet kan exempelvis användas till arbets- och levnadsomkostnader under en arbetsperiod eller till fortbildning, arbetslokaler eller investeringar i utrustning och materiel.94 Det är en stödform som väl kompletterar de mer produktionsinriktade projektstöd som såväl Konstnärsnämnden som Kulturrådet har och som ger utrymme för till exempel den omfattande träning som cirkusen kräver. En del av dem vi har talat med har en uppfattning om att offentliga bidragsgivare inom kulturområdet tenderar att ha en negativ syn på intäkter från kommersiell verksamhet. Det vill säga att bidragsgivare vid en bedömning av en aktörs ansökan kan tolka det faktum att de har intäkter från eventverksamhet och liknande som att aktören har ett mindre behov av offentlig finansiering. Någon av dem vi har talat med uttrycker det snarare som att en del aktörer inom cirkusen har en vana av att uttrycka sig mer i termer av kommersiell marknadsföring och företagsekonomisk utveckling, vilket offentliga bidragsgivare inom kulturområdet kan uppleva som främmande och svårare att förhålla sig till. Det finns hos flera utövare och andra aktörer en uppfattning om att bidragsgivande myndigheter inte har tillräcklig kompetens för att bedöma ansökningar inom området samtida cirkus, eller en uppfattning att kompetensen åtminstone bör stärkas. Det kan gälla både konstformens uttryck, produktionsprocesser och ekonomiska villkor som har nämnts ovan. I sammanhanget bör även subventionssystem nämnas. Vissa kommuner och regioner använder sig av subventioner för att tillgängliggöra scenkonst för barn och unga. I såväl intervjuer som enkät har det uppmärksammats att samma typ av subventionssystem som fungerar väl för 94. www.konstnärsnämnden.se 2017-10-27. 39