Professionell samtida cirkus – En kartläggning 1
1 SAMMANFATTNING Kulturrådet fick i regleringsbre
vet för 2017 i uppdrag att i en särskild rapport kartlägga situationen för den professionella samtida cirkusen och de offentliga insatserna samt göra en bedömning av behovet av eventuella ytterligare statliga insatser på området och föreslå hur dessa kan finansieras. Kulturrådets kartläggning bygger främst på källor i form av intervjuer med fältets aktörer, utövare och tjänstepersoner. Inga tidigare kartläggningar eller utredningar har gjorts av den samtida cirkusen på nationell nivå i Sverige och det har funnits få skriftliga källor och mycket lite data att utgå från. Det sammantagna intrycket av kartläggningen är att den samtida cirkusen är ett konstområde som har stor potential att utvecklas än mer i landet. Universitetsutbildningen vid Stockholms konstnärliga högskola/Dans- och Cirkushögskolan är idag väletablerad och attraherar en hög grad av sökande och studenter från utlandet. Sedan starten 2005 har 86 individer avslutat kandidatprogrammet i cirkus. Utbildningen har bidragit till att det skapas än fler kompanier med välutbildade artister i Sverige. Enligt branschens egna beräkningar gjorda år 2015 fanns då omkring 350 utövare verksamma inom samtida cirkus, varav 50 var verksamma huvudsakligen i utlandet. Det fanns ett 60-tal cirkuskompanier varav två tredjedelar var baserade i Stockholms län, ett tiotal befann sig i Skåne och resten var spridda över landet. I landet finns en stor aktör, Cirkus Cirkör, som har statligt stöd som regional institution. Cirkus Cirkör har en relativt omfattande turnéverksamhet i Sverige och har även nått framgångar internationellt. Tre organisationer arbetar på olika sätt främjande för den samtida cirkusen: den nationella branschorganisationen Manegen och plattformarna Subtopia i Stockholm och Karavan i Malmö. Statlig finansiering till området samtida cirkus utgår i första hand från Kulturrådet och Konstnärsnämnden inklusive Kulturbryggan. Uppgifter har även inhämtats från Musikverket och Svenska institutet. Området samtida cirkus har först relativt nyligen registrerats som eget konstområdet hos bidragsgivare, och i vissa fall ingår det ännu under exempelvis teater. Ingen entydig definition finns heller av vad som räknas in under begreppet, vilket gör att tolkningen kan variera. Under perioden 2012 − 2016 har det sammanlagda statliga stödet till cirkusområdet ökat från 9,4 till 13,5 miljoner kronor. De 14 kompanier som har beviljats projektstöd för produktion från Kulturrådet under perioden 2012-2016 har sammanlagt spelat runt 240 föreställningar av dessa produktioner för drygt 44 000 personer1 . Eftersom det rör sig om så få aktörer är det svårt att ställa i relation till andra konstområden som teater eller dans. Under samma period har Cirkus Cirkör visat drygt 1 400 föreställningar för över 503 000 personer2 . Därutöver har runt 240 000 besökare tagit del av Cirkör Events 478 föreställningar/ events3 . Flera pekar på att konstformen tilltalar en stor, bred och delvis ny publik och uppfattas som lättillgänglig. Den samtida cirkusen kan även vitalisera andra konstformer genom samarbeten. Den samtida cirkusen är del av ett internationellt kretslopp och kan bli en motor för kulturens internationalisering. Ett av de huvudsakliga problemen som förs fram av samtliga företrädare för branschen är svårigheten för kompanier, undantaget Cirkus Cirkör, att få speltillfällen för en publik i Sverige. Detta bidrar till att artister och kompanier istället är verksamma i utlandet. Det är centralt för konstområdets utveckling i Sverige att fler kompanier får bättre förutsättningar att växa långsiktigt. Flera av områdets aktörer visar exempel på en förmåga att skapa affärsmodeller genom att ha en del av sin verksamhet inriktad på intäktsbringande event, som kan finansiera delar av den konstnärligt inriktade verksamheten. För att möjliggöra en långsiktig konstnärlig utveckling och produktion är det dock tydligt att det krävs offentligt stöd. Kartläggningen visar att det finns en brist på kunskap och kompetens i flera led som hindrar området från att växa. Arrangörer och scener, men även scenkonstinstitutioner, behöver en ökad kunskap om cirkusfältets aktörer och tekniska förutsättningar. Ökad kunskap krävs även hos offentliga bidragsgivare. Cirkusens utövare måste stärka sin kunskap bland annat om hur de når arrangörsledet. Det krävs fler förmedlande länkar mellan utövare och arrangörer. Flera aktörer kan spela en viktig kunskapsförmedlande roll, till exempel branschorganisationen Manegen och Riksteatern. För att möta de behov som har identifierats föreslås i rapporten ett antal insatser som berör den statliga nivån. Många av behoven kräver dock åtgärder på regional och 1. Antalet föreställningar gäller de produktioner som beviljats projektstöd, under den aktuella projektperioden. Kompaniernas övriga föreställningar under femårsperioden är inte medräknade. 2. Cirkus Cirkörs verksamhetsberättelser 2012–2016. 3. Ibid. 5