Folkbibliotek i glesbygd 1
Folkbibliotek i glesbygd Att nå ungdomar med läsf
rämjande insatser framställs av många som särskilt svårt. Ett sätt att närma sig dem kan vara, att träna dem i, ”att umgås med böckerna naturligt och ha aktiviteter på biblioteket, att skapa en trevlig miljö för unga. Mer öppet hus än bibliotek, lek och spel” (VKI). I det arbetet kan alla tankar prövas: ”Kanske ta bort skylten bibliotek? Kalla det kulturhus eller något annat. Bibliotek är förlegat” (VKI). 5.1.2 Vuxna Där det läsfrämjande arbetet med barn och ungdomar ofta har sina former genom samverkan med skola, BVC, förskolor och liknande är det ofta svårare att finna naturliga samverkanspartners när det gäller de vuxna. Där är biblioteken mer utlämnade åt sin egen förmåga att attrahera besökare och utöka antalet användare. Ofta uppstår problemet att hinna med, då den mesta personalen är ”fast” i låne och informationsdiskar och fungerar ute i biblioteket under öppettiderna med mycket lite utrymme att bygga någon vidare verksamhet. En typisk röst hörs ifrån en jämtländsk kommun: ”Viljan finns att göra mer, men tiden räcker inte till. Det blir bara någon enstaka insats” (JHRA) Kärnan i den läsfrämjande verksamheten framstår som att skapa ett sammanhang för läsningen och samtalet om läsning. Det är också ett sätt att öppna upp för världen på den lilla orten: ”Vi har bland annat afternoon tea med högläsning och författarbesök. Samtidigt har vi noll koll på vad det leder till, i stort sett samma människor som deltar, företrädesvis pensionerade kvinnor” (VNTI). ”Vi måste inspirera också till digital läsning, som måste likställas med fysiska böcker. Vad läser vi anställda, borde vi anpassa vår läsning till våra målgruppers läsning? Får vi bättre förståelse då?” (NVHÄ) Ett sätt att ta sig an den osäkerhet som finns runt den ganska odefinierade men stora gruppen vuxna är att initiera läsfrämjande arbetsformer som är mer riktade, som har en sorts funktion. Ett sådant exempel som flera kommuner under senare tid börja pröva i olika former är biblioterapi och tematiska bokcirklar och aktivt socialt orienterade läsaktiviteter. ”Vi har en biblioterapiläsecirkel i samarbete med kyrkan, med utgångspunkter i ’jobbiga’ erfarenheter” (VTO) Just biblioterapi ses av flera som ett sätt att nå nya användargrupper och det ses som en bra cirkelform som inte bara lockar de ”vanliga” deltagarna. ”Vi har kört en filosofisk bokcirkel som fungerar terapeutiskt, där olika teman väljs utifrån deltagarnas egna erfarenheter. Vi visste inte att det var en form av biblioterapi” (VKI) ”Läsfrämjandet har en tydlig omsorgsfunktion som gynnas av närhet. Uppsökande verksamhet och biblioterapi når många ensamma. En annan typ är gestaltande bokteater för både barn och vuxna där arbetet leds av bibliotekarier och dramapedagoger” (VNÅN) Ytterligare belysande exempel på läsfrämjandets sociala funktion är biblioterapeutiska tjejgrupper i Östersund och i Haparanda projektet ”I grannens bokhylla”, som tar utgångspunkt kommunens tvåspråkighet: ”I tre olika byar utanför centrum gavs föreläsningar, där två bibliotekarier berättade och tipsade om skönlitteratur som är översatt till grannens språk. Alltså svenska böcker som är 29/68