Folkbibliotek i glesbygd 1
Folkbibliotek i glesbygd översatta till finska oc
h finska översatta till svenska. Väldigt omtyckt, vi skulle kunna ta det i bokbuss i framtiden” (NBHA) Just den sociala aspekten i det läsfrämjande arbetet lyfts fram av flera informanter. Inte minst blir detta tydligt i biblioteksbussarnas verksamhet, som når ut till platser där ofta mycket liten allmänkultur finns. ”Jag tror på hållbarhet och återkommande aktiviteter. Bussen passerar genom landskapet, passerar årstider och människor i byar som en fantastisk möjlighet. Samtidigt är det låntagarna, människorna, som har så mycket att ge, alltifrån vad de ser till vad som händer i byn. Nu kommer en ny mellanstor 7,5tonsbuss och vi ser flera möjligheter att använda den som plattform för läsfrämjande aktiviteter” (VNKR) ”Vår buss levererar böcker till bokcirklar i glesbygd och bistår med tips och kunskap. Vi har även en boktipsturné, där vi samlar folk, antingen i [bussen] eller i någon extern bylokal med boktipskvällar” (VNSM) Dock framstår också biblioteksbussarnas verksamheter som återhållna av den allmänna resurstillgången och i flera kommuner jobbar bussarnas bibliotekarier med knappa förhållande: ”Bokbussen jobbar främst med läsfrämjande genom att ge tillgång till litteratur. Vi är bara två personer som jobbar med bokbussverksamheten och har ett stort område att täcka, så det är svårt att hinna med några större insatser. Vi försöker dock se till att erbjuda ett uppdaterat urval av litteratur och vi försöker alltid få tag på sådant som efterfrågas, även om det inte finns på bussen” (NBBB) Här lyfts också bussarnas betydelse för läsfrämjande i skolorna fram, i miljöer där skolbibliotek inte finns: ”Bibliotekarier åker med bokbussen till skolorna och har bokprat. Elever kan låna böcker från bokbussen. Vi är alltid två bibliotekarier med, en på svenska och en på finska i varje klassrum” (NBHA) ”Vi jobbar främst mot barn och vuxna, inte så mycket ungdomar. Ungefär 1 600 barn besöker regelbundet bokbussen vid skolorna. I den mån vi hinner tipsar vi om böcker, uppmuntrar barnen att tipsa varandra, håller sagostunder för förskolebarnen” (NBBB) ”Vi försöker kontinuerligt besöka skolor och arbetar aktivt med personalen på glesbygdsskolor. Om barnen lär sig att biblioteket är deras bibliotek bär de med sig det resten av livet, att komma, att rota bland hyllorna, att våga låna ’på chans’” (VNSM) Det som binder samman många av de resonemang informanterna för handlar om att komma ut, utanför bibliotekets väggar med just det läsfrämjande arbetet. Här blir biblioteksbussarna ett sätt, att vara med vid olika evenemang eller på platser där invånarna rör sig ett annat, men också den digitala tekniken finns med i bilden: ”Den nya tekniken öppnar upp möjligheter för läsfrämjande, inte bara att böcker blir mer tillgängliga för personer med särskilda behov, utan också med att nå ut till exempel på platser där det inte finns något fysiskt bibliotek. Att anpassa utbud och tillgång till olika plaster och dess förutsättningar underlättas av att det finns digitala medier” (NVHÄ) När just det läsfrämjande arbetet diskuteras bland informaterna framträder närmast en paradox i att det å ena sidan görs väldigt mycket och med stor variation och lokal anpassning samtidigt som 30/68