Folkbibliotek i glesbygd 1
Folkbibliotek i glesbygd När det gäller prioriter
ingen av de nationella minoriteterna ser situationen mycket varierad ut. Ambitionen att leva upp till bibliotekslagens prioriteringar finns där tydligt hos de flesta. Det som främst uttrycks bland informanterna är en närhetsprincip, men den är inte allenarådande. För de allra flesta är service och tillgänglighet för de nationella minoritetsgrupperna något som får stå tillbaka när resurserna tryter. Detsamma gäller för gruppen med funktionsvariationer. ”De nationella minoriteterna är styvmoderligt behandlade hos oss, förmodligen för att de inte ställer några krav på oss. En annan grupp som är förbisedd hos oss är människor med funktionsvariationer, av samma skäl. För ett tiotal år sedan hade vi regelbundna träffar med den gruppen, men nu ska vi ta i det igen.” (VNKR) ”Synliggöra nationella minoritetsspråk? Tveksamt, vad gör fem böcker på samiska för nytta?” (VFI) ”Vi ska ha en utställning om meänkieli och har haft en om utanförskap. Prioriterade gruppers bestånd är det synligaste i biblioteket, men det är samtidigt väldigt tunt” (NBBH) ”Vi har ett systematiskt arbete när det gäller litteraturinköp. Det är en lagfråga, vi ska ha ett bestånd, ett uppdaterat bestånd på de nationella minoritetsspråken. Sedan uppmärksammar vi såklart högtider och så vidare, senast nu den samiska nationaldagen. Vi har romani i kommunen, inga samer och kanske några jiddischtalande, men det blir mest aktiviteter gentemot majoritetssamhället och inte direkt för minoritetsgrupperna” (KRUP) I arbetet om och gentemot de nationella minoriteterna och urfolket samer är det tydligt att det spelar roll om biblioteket ligger i en förvaltningskommun eller inte. Förvaltningskommunerna visar upp avsevärt mer aktiviteter än andra kommuner i urvalet. ”Vi har en samisk avdelning där vi samlat skön och facklitteratur för både barn och vuxna, böcker och tidningar. En vecka om året har vi en ’samisk vecka’, då vi bjuder in skola, förskola och allmänhet till olika samiska evenemang, då fler aktörer, som kyrkan, är inblandade. Barnens första bok finns att få på svenska och annat önskat språk och vi har även samiska bokpaket på nord syd och lulesamiska” (NBAR) “Som förvaltningsområde för finska/meänkieli har vi ett samarbete med koordinator, ett ekonomiskt samarbete som gett biblioteket ett bra bestånd genom dialog och delaktighet mellan bibliotek och samrådsgrupp. Barnfamiljer med finska eller meänkieli som huvudspråk får gratis bokpaket i present och vi har barnverksamhet som teater och sagostunder på svenska, finska och meänkieli. För vuxna har vi bland annat svenskfinsk karaokedans med kaffe” (NBKA) ”För oss är ’alla’ också Torneå i Finland. Personalen ska kunna både svenska och finska. I skolor åker vi alltid två bibliotekarier tillsammans med två språk i samma klassrum för att undvika att sätta svenskan mot finskan. Vi vill stödja naturlig tvåspråkighet” (NBHA) ”Vi samspelar med kommunens övriga aktiviteter för samerna. Vi samarbetar också med sameskolan, böckerna köper vi från Norge, ibland på inköpsresor tillsammans med Ájtte” (NBJO) Bilden av den tydliga skillnaden mellan förvaltningskommuner och andra bekräftas också av samiska biblioteksrepresentanter: ”Det är sporadiskt, det finns ganska lite av allting. Det vi ser är att det finns mer intresse, aktiviteter och kunskap i förvaltningskommunerna, där man har ett lokalt samråd med 34/68