Folkbibliotek i glesbygd 1
Folkbibliotek i glesbygd lång tid. Det måste finn
as utbildad personal. Personal som pratar FÖR den viktiga biblioteksverksamheten och uppfyller de lagstadgade kraven” (NBÄL) ”Bibliotekariens funktion blir ett slags ’medborgarpastor’, lyssna, vägleda, tipsa och informera i ett brett perspektiv. Lokalt vägleder bibliotekarien till andra samhällsfunktioner som låntagaren kanske inte vet om och som är viktigt ur ett demokratiperspektiv, som att man kan lämna in synpunkter till sin kommun eller få hjälp att starta en studiecirkel. Bibliotekarien tänker också helhet, verksamhet media, program och bemötande utifrån satta styrdokument” (VNÖB) ”Det är svårrekryterat till mindre biblioteksorter, men det är viktigt med bibliotekariekompetensen för att personalen ska ha förståelse för bibliotekets uppdrag. Tror att en del extrapersonal inte tänker till exempel på prioriterade grupper” (VKR) ”Vi har ett underbemannat bibliotek, där biblioteksassistenter gör bibliotekariers arbetsuppgifter. Utbildad personal är ett måste för att möta förväntningar på bland annat digitalisering, men just nu har vi inga vikarier alls. Vi måste ta extrapass i lånedisken och hinner då inte med det ordinarie arbetet. Det är både stressande och frustrerande, för i bibliotekets funktion är även många förfrågningar som inte tillhör vårt arbete, som akassa, söka lägenhet, försörjningsstöd, bouppteckningar, bankärenden och annat” (NBKA) Trots att vikten av utbildade bibliotekarier stryks under av många informanter råder osäkerhet över vad det innebär att vara en utbildad bibliotekarie, hur de biblioteks och informationsvetenskapliga utbildningarna ser ut och vilket värde de har för den praktiska verksamheten. 5.5.2 De biblioteks- och informationsvetenskapliga utbildningarnas värde Det är framförallt två saker som sticker ut i diskussionerna och omdömena om de biblioteks och informationsvetenskapliga utbildningarna och hur biblioteken har att förhålla sig till dem. Den ena rör vad som ses som en alltför teoretisk inriktning på studierna, vilket skapar osäkerhet; den andra rör generationsskillnader i kompetensen, eller kompetensbristen, hos de som examineras vid utbildningarna. ”Kompetensmässigt känner jag ärligt talat att jag inte använder mycket kunskap från utbildningen. Det är mest praktisk kunskap” (VNÖB) ”Bibliotekarieutbildningen behöver blir mer relevant för folkbiblioteken. Det var den till 90 procent INTE när jag gick ut 2015” (VED) ”Den [bibliotekariens roll] har förändrats. De yngre bibliotekarierna säger att de inte har användning för sin utbildning, att vi använder kompetensen allt mindre. Vi har ändå en funktion som uppskattas och jag upplever den som högt värderad. Eftersom jag har flera kompetenser och har kommit tillbaka till biblioteksvärlden är jag bekymrad över att vi på något sätt förminskar oss. Undrar hur utbildningarna ser ut?” (VNSO) ”Det är så mycket problem med att rekrytera bibliotekarier, är det kanske ett typiskt glesbygdsproblem? Låntagarperspektivet måste vara viktigt i utbildningarna. Ansökan till tjänster vi haft ute innehåller oftare ’jag tycker om att läsa, lugnt och skönt’ istället för ’jag tycker om människor och vill jobba med service” (JHSS) Samtidigt är inte bilden entydigt negativ, flera lyfter betydelsen av kombinationen mellan ämneskunskaper och praktisk erfarenhet. 45/68