Folkbibliotek i glesbygd 1
Folkbibliotek i glesbygd 2. Bibliotekslagen I det
här avsnittet redovisas ett antal relevanta utgångspunkter för den empiriska studien i form av bibliotekslagens skrivningar och prioriteringar. Fokus läggs på dem som specifikt rör folkbibliotekens verksamheter. Utgångspunkten för all offentlig biblioteksverksamhet i Sverige är den bibliotekslag som trädde i kraft den 1 januari 2014.2 Det är en ramlag som i sin ändamålsparagraf ligger mycket nära grundlagens portalparagraf genom att den lyfter fram bibliotekens roll för demokrati och främjande av fri åsiktsbildning: 2 § Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning. Vidare i samma paragraf preciseras hur detta ska göras: ”Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska främja litteraturens ställning och intresset för bildning, upplysning, utbildning och forskning samt kulturell verksamhet i övrigt. Biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla”.3 Denna roll tilldelas alltså alla offentligt finansierade bibliotek gemensamt. Det är inget litet samhällsuppdrag. För att kunna genomföras på bästa sätt går lagen vidare och pekar ut prioriteringar för särskilda bibliotekstyper och just här är det naturligtvis de prioriteringar som görs för folkbiblioteken som är viktiga att kommentera. Till viss del är det också intressant att se på skrivningarna om skolbiblioteken, även om deras verksamhet ligger utanför gränsdragningen för just den här föreliggande kartläggningen. Relationen mellan dessa båda bibliotekstyper är komplex på lokal nivå och kommer att diskuteras längre fram, men det är värt redan här att konstatera lagens fokus på bildning och tillgänglighet ”för alla”. I lagtexten är det här vi ser den viktigaste rågången mellan folk och skolbibliotek; där de senare har som uppgift att vara del i skolans pedagogiska resurs med eleven i centrum, är folkbibliotekens mandat främst inriktat på ”bildning”, det vill säga lärande frikopplat från den instrumentalitet som präglar skolbibliotek och övriga utbildningsbiblioteks verksamhet. Svensk biblioteksförening påtalar i sin tolkning av bibliotekslagen, att: ”[s]yftet är (…) att göra det tydligt att uppdraget är bredare än att stödja mer instrumentellt inriktad utbildningsverksamhet, individens strävan efter fördjupning och personlig utveckling bör också vara centralt i bibliotekens arbete”.4 Detta hänger samman med de explicita prioriteringar som folkbiblioteken har att göra och som preciseras i paragraferna 4, 5 och 6. I de två första anges ett antal prioriterade grupper, som i och för sig ryms inom ändamålsparagrafens ”alla”, men som lyfts fram av de skälet att de i förhållande till kunskapsinhämtning, kultur och språkutveckling riskerar att åsidosättas när en majoritetstolking görs av begreppet ”alla”. § 4 anger personer med funktionsvariationer, där biblioteken har att erbjuda ”litteratur och tekniska hjälpmedel för att kunna ta del av information” utifrån individens olika förutsättningar och behov. §5 anger särskild prioritet åt de nationella minoriteterna och personer med annat modersmål än svenska. Detta ska tillgodoses bland annat genom att erbjuda litteratur på (1) de nationella minoritetsspråken, (2) andra språk än de nationella minoritetsspråken och svenska samt (3) lättläst svenska.5 Hur dessa prioriteringar görs ute i biblioteken kan variera, men lagtexten lägger fokus på litteratur, det vill säga bestånd och tillgänglighet. Att den anger ett öppnande ”bland annat”, ger också utrymme för en anpassning till användarnas behov och lokala förhållanden, inte minst när det gäller tillgängliggörande av litteratur på olika språk som talas i en viss kommun. Alla bibliotek behöver alltså inte 7/68