Folkbibliotek i glesbygd 1
Folkbibliotek i glesbygd ”Vi måste också fråga hu
r påverkar det faktum att det i stort sett är kvinnor i personalen vid inköp och skyltning?” (VAR) ”Vi har slutat köpa in böcker till filialerna. De går inte runt tillräckligt. Böckerna i hyllorna är redan lästa, fräscha men lånas inte. Istället får vi ett urval böcker från huvudbiblioteket som byts ut med jämna mellanrum. Så inköpen utgår från det stora bibliotekets behov och inköp” (NVHV) Informanterna visar en bred enighet i att det är viktigt att ha en hög acceptans för enklare kommersiell litteratur som deckare eller så kallade norska långserier, även om de på många bibliotek dominerar på ett sätt som påverkar allsidigheten i urvalet. Det är viktigare att få människor till biblioteken och få dem att läsa än att försöka styra vad som blir läst. I denna diskussion uppkommer också frågan om vilken utgivning som står till buds, att både förlag och inköpskanaler som BTJ:s listor ofta hakar på trender som upplevs som storstadspräglade: ”Det finns en viss svårighet i utbudet av böcker. Till exempel produceras och erbjuds det väldigt mycket inredningsböcker och kokböcker. Om andra ämnen, som kanske lockar glesbygdsborna mer, kommer det å andra sidan väldigt lite, som till exempel jakt, fiske, motocross och sånt” (VAR) Diskussionen om medie och beståndsutveckling handlar idag inte enbart om inköp av böcker och traditionella medier, utan lika mycket om hur folkbiblioteken ska förhålla sig till det framväxande digitala medie och servicelandskapet. Här visar sig många av de problem som diskussionen om kvalitet och allsidighet visat på från en annan sida. 5.3.2 Digitala resurser och digitalisering Relationen till de digitala delarna av folkbibliotekens verksamhet är betydligt mer nyanserad bland informanterna än den oreserverat positiva bild som matas ut från bibliotekssektorns centrala delar. I många av glesbygdskommunernas byar och samhällen är tillvaron helt enkelt inte särskilt digital. I grunden förmedlas en positiv hållning, men det finns också ett motstånd som kommer sig främst kanske från två håll: (1) användarna, som är relativt försiktiga med att ta till sig nya medielösningar och (2) mycket av den digitala service som biblioteken ägnar sig åt, som kommer sig av att andra myndigheter och organisationer dragit sig tillbaka från de små orterna och ibland explicit hänvisar till bibliotekarier för att användare ska får hjälp med allt från pensionsutbetalningar och ansökningar om föräldraledighet till bankärenden – uppgifter som dessutom öppnar för en ny typ av professionsetisk diskussion. För hur långt sträcker sig bibliotekariens (eller biblioteksassistentens) professionella mandat och ansvar? Glesbygdskommunernas bibliotek hanterar situationen på olika sätt: ”Vi har anordnat workshops, teknikdagar, utbildningar och så vidare. För några år sedan var intresset [bland allmänheten] stort, nu betydligt mindre. Tjänsten ’boka IThandledning’ används ibland av våra låntagare. Vi är nu igång med att anordna teknikkurser i samarbete med Studieförbundet vuxenskolan och Region Värmland, som finansierar. Intresset har varit stort tack vare vuxenskolans och Röda korsets kontaktnät. Vi jobbar en del med att marknadsföra våra digitala tjänster, som eböcker, Ztory, Pressreader, datakurserna och sånt” (VFO) På det hela taget ses dock digitala satsningar som något som ligger lite utanför det ordinarie arbetet, delvis på grund av ett relativt ljumt intresse från biblioteksanvändarna: ”Digitaliseringen är delvis svår att greppa, men något vi behöver förhålla oss till och införliva i verksamhet och kompetens” (REJH) 38/68