Folkbibliotek i glesbygd 1
Folkbibliotek i glesbygd bristande resurser frams
tår som ett stort hinder för genomförande av annat än bara sporadiska insatser. Deltagarna ger exempel på bokprat, läsecirklar, boktips via sociala medier, läslovsaktiviteter, bokstart, sommarboken, popupbibliotek, läslustkaféer, bokgåvor till nyinflyttade, uppsökande verksamheter på äldreboenden, hjälp med digitala läsmöjligheter, LLbokcirklar för nyanlända, tvättstugebibliotek, bokpoddar och allehanda aktiviteter på världsbokdagen. Ett bibliotek fanns på plats med boktips vid valurnorna när byinvånarna röstade i senaste riksdagsvalet. Mycket av detta görs dock på trots mot begränsande yttre förutsättningar: ”Läsfrämjande överhuvudtaget är en eftersatt verksamhet på biblioteket, framförallt för vuxna. Tiden läggs på andra saker. Lästid finns sällan under arbetstid” (NVHV) ”Hos oss är folk och skolbiblioteken sammanslagna, så det mesta läsfrämjandearbetet görs på skolbiblioteken. Vi brister mycket i detta avseende och lever inte upp till bibliotekslagen, framförallt när det gäller läsfrämjande riktat mot vuxna. Detta beror på en stor personalbrist och brist på kompetent personal” (VED) ”I läsfrämjandearbetet är det bra för oss att Stärkta bibliotek och andra projektmedel kan sökas. Vi är en liten personalstyrka och läsfrämjandearbetet är tidskrävande, så det är svårt att hinna med utan någon förstärkning” (NBÄL) ”Vi har en stor personalbrist, vi kan inte lägga så mycket tid som vi borde på läsfrämjande och uppsökande. Läsfrämjande behövs ju mot vuxna också. Med låg utbildningsnivå, hur får vi föräldrar att förstå betydelsen [av läsning]? (VFI) I ett sådant läge lyfts i princip enstämmigt värdet av tidsbegränsade projektmedel, som inte av någon framställs som ett hinder för verksamheten utan istället som den kanske främsta förutsättningen för utveckling. Många kritiska synpunkter har i den nationella debatten framförts mot det systematiska bruket av tillfälliga projekt som mer eller mindre enda sättet för biblioteken att pröva verksamheter och starta initiativ. För de här deltagande bibliotekarierna innebär dock projektmedel frihet. En ofta förekommande fråga i diskussionen om de kortsiktiga projektens verkan är hur de kan omvandlas till och utveckla ordinarie verksamhet. Vi får anledning att återkomma till detta, men rundar här av med ett konstaterande just i anslutning till ett resonemang om möjligheten att med projektmedel komma ut till glesbygdsområden utan ordinarie biblioteksservice: ”Hur görs projekt om till ’ordinarie verksamhet’? Pengar till en bokbuss som når de som ingen service får har effekt i kanske tio år. Projektmedlen leder också till legitimitet, som till exempel om ett nationellt bokstartprojekt kommer till kommunen. Bibliotekets status höjs.” (JHSS) 5.2 Tillgänglighet och service Arbetet med läsfrämjande framställs av informanterna som den kanske enskilt viktigaste kärnverksamheten i det lokala biblioteksarbetet. Möjligheten att genomföra det är nära sammankopplat med frågor som rör tillgänglighet och service i mer allmän betydelse. Flera dimensioner lyfts fram inom detta tema. Dels finns den fysiska tillgängligheten som kopplas till frågor om öppettider och bemanning samt tillgänglighet för till exempel funktionshindrade, dels vad vi kan kalla kulturell tillgänglighet, som prioriteringar av grupper med andra modersmål än svenska samt de nationella minoriteternas rätt till erkännande och synlighet. Mycket handlar om praktiska frågor om hur bibliotekarierna ska nå ut i de delar av de ofta geografiskt stora kommunerna där det bor få människor som ändå ska ha tillgång till den service biblioteket erbjuder. Här framträder också, ur ett tillgänglighetsperspektiv, frågan om konflikter på biblioteken, både hur de praktiskt hanteras av en ofta hårt uppbunden personal, men också hur det påverkar den ofta delikata balansen mellan bibliotekslagens krav på service till ”alla” och prioriteringar av olika definierade målgrupper. Utgångspunkten för de flesta 31/68