Folkbibliotek i glesbygd 1
Folkbibliotek i glesbygd ”Biblioteks och informa
tionsvetenskap är teori. För bibliotekarier är praktik och serviceperspektiv viktigast. Kan serviceinriktning beskrivas som en kompetens? Kompetens kan ju komma ur professionalitet, vilket innebär en koppling mellan teori och praktik, att utbilda för kompetens behöver i så fall innebära även praktik” (JHHH) ”Tillgången till utbildad personal är ett stort problem. De gånger vi haft tjänster har det varit mycket svårt att hitta utbildad eller kompetent personal, det är mycket svårt att rekrytera till mindre orter. De pendlar in och slutar ofta efter något år. Flera äldre med lång erfarenhet och kompetens pensioneras om något år här, ska de ersättas av bibliotekarier eller någon annan kompetens? Vilka krav har vi egentligen? Vad är rätt kompetens för ett folkbibliotek? Bibliotekarieutbildningen är inte helt anpassad efter våra behov. Kanske borde det vara en folkbiblioteksvariant igen?” (VFI) ”Det har blivit svårare att rekrytera utbildade bibliotekarier, mest nyexaminerade söker. Ett annat problem är den akademiserade utbildningen som verkar passa dåligt med den faktiska verksamheten på mindre bibliotek. Vi behöver breda kompetenser, men kravet på digital kompetens är A och O. Oavsett utbildningens innehåll är det ändå viktigt att få utbildade bibliotekarier, det är en fråga om yrkesidentitet som för det mesta är kopplat till ett intresse för bibliotek och personer som är villiga till kompetensutveckling och kvalitetsförändring” (VNTI) En del vittnar om lägen där det lokala arbetet inte kan vänta på utbildad arbetskraft, utan där biblioteket tvingas lösa problemet med kompetent personal självt. Inte minst när det gäller att ordna vikarier används både skolungdomar som sommarjobbat på biblioteken och pensionärer som rycker in och täcker upp vid semestrar eller till exempel när den ordinarie personalen åker på kurser eller konferenser: ”vi får utbilda vår egen arbetskraft” (JHBR). Sådana lösningar ses som helt avgörande för både möjligheten till ledighet och kompetensutveckling för bibliotekarier på små orter. I det sammanhanget trycker också en rad informanter på, att det för låntagarna ofta inte spelar någon roll vem som möter dem i utlånings eller informationsdisken: ”Besökarna och låntagarna reflekterar förmodligen aldrig över de olika yrkeskategorierna, utan vill bara ha sin fråga besvarad” (JHSS) ”För låntagarna som kommer in är alla bibliotekarier. Det tror alla om oss i bokbussen också, även om vi två som jobbar där är chaufförer och assistenter” (NBPI) En informant från en av landets minsta bibliotekskommuner bekräftar att närheten till låntagarna och den service som faktiskt ges ses som viktigare än utbildningsbakgrunden hos de som finns i personalgruppen sammanfattar många informanters förhållningssätt till utbildning och kompetens kärnfullt: ”Utbildning är viktigt, men kompetens viktigare. Serviceinriktning och tjänstvillighet är viktigt utåt, viljan att utöka sin kompetens på både bredden och djupet är önskvärt. Det finns alltid mer att lära” (JHRA) 5.6 Konklusion Efter att så låtit studiens informanter, bibliotekarier och biblioteksassistenter, komma till tals och berätta om sina praktiska erfarenheter av arbetet i glesbygdskommunernas lokala folkbibliotek är det nu tid att sammanfatta. Den bild som vi ser framträder är både nyanserad och komplex. Informanterna vittnar om hängivenhet och ambition som går på tvärs med ansträngda ekonomiska resurser, bristande infrastruktur och svårigheter att hitta personal med den kompetens som behövs i mötet 46/68