Folkbibliotek i glesbygd 1
Folkbibliotek i glesbygd verksamheten ökar. Men l
åt oss börja med att titta på frågan om samverkan för att strax återkomma till hur informanterna ställer den mot frågan om politisk styrning. 5.4.1 Samverkan Diskussionerna om samverkan visade sig vara de kanske minst kontroversiella av alla. De kanske viktigaste organiserade samverkansformerna finns på regional nivå, där det mest långtgående exemplet i den här studien utgörs av Bibliotek Norrbotten med 14 kommuners bibliotek inrangerade i ett samarbete som låter hela regionen vara ”ett” bibliotek. Också lokalt sker samverkan, ofta då med andra förtecken. Inget bibliotek verkar i ensamhet och även i mindre byar och i renodlade glesbygdsmiljöer utgör den lokala samverkan som en nyckelfaktor för inte bara synlighet, utan också legitimitet för biblioteken. Ofta har de en nära, informell prägel: ”Jag samarbetar bra och ofta med min närmaste skola, både lärare och elever, speciellt låg och mellanstadiet. Jag vet deras behov och försöker tillgodose så gott jag kan. Jag har lite samarbete med hembygdsföreningen också, som håller utställning just nu, och med en intresserad privatperson som kommer med utställningar någon gång i månaden” (VNÖB) ”Samarbetspartners utanför biblioteken kan vara ganska tillfälliga: bokhandel vid författarbesök, resebyrå vid ett resekafé, blomsterhandel vid utställningar, Röda korset under en period med läsfrämjande för nyanlända, RFSL vid arbeten med regnbågshyllor och föreningar som lånar grupprum” (NBPI) ”Bokbussen samverkar ofta med föreningar och verksamheter i olika byar i samband med olika arrangemang” (NBBB) ”Kommunala projekt kan genomföras i och tillsammans med biblioteket. Vi har till exempel ett trygghetsråd, där biblioteket ingår med den lokala polisen, företagen och skolan” (VNSS) ”Bra programverksamhet bygger helt på samverkan. I glesbygden är det viktigt att programmen speglar det lokala. Hos oss har vi till exempel samarbetat en del med den lokala löparklubben” (VTO) När det gäller de nationella minoriteterna och urfolket samer är samverkansfrågan av största vikt och här är det tydligt vilken betydelse förvaltningsområdena har, vilket också beskrevs ovan i avsnitt 5.2.1. Den regionala samverkan lyfts annars fram som den kanske viktigaste. Den kan vara av mer allmän officiell karaktär såsom den formuleras i de regionala biblioteksplanerna, då ofta fokuserad på beståndssamarbete, läsfrämjande och digital kompetensutveckling. Den kan också ha mer specifik, lokalt färgad karaktär: ”Biblioteksbussarna har en egen samverkansgrupp. Vi har nio bussar, två i Luleå och sju i övriga länet. Vi pratar om arbetsmiljön när det blir trångt vid skolbesök med upp till 25 elever i bussen samtidigt, turlistor, hur vi gör med gamla bussar, väglag och kyla. Det finns en kylgräns, vid 27 grader går till exempel inte Luleås bussar” (TNB) En förutsättning för all lokal samverkan är dock att biblioteket har ekonomiska förutsättningar och att den politiska viljan finns. Frågan om styrning är central och här blir diskussionen betydligt mer allvarlig: ”Samverkan med andra aktörer är ibland svårt på de minsta orterna, då i princip all arbetstid ligger under bibliotekens arbetstider” (JHHH) 41/68