Folkbibliotek i glesbygd 1
Folkbibliotek i glesbygd på vad det ska göra elle
r vad man ska ha det till. En återkommande punkt i informanternas diskussioner rör svårigheten att motivera verksamhet och peka på dess värde inför de lokala beslutsfattarna. Ett tydligare stöd och intresse från sektorns centrala aktörer skulle här kunna vara till hjälp för många bibliotekarier. Inte i form av påbud, utan i form av dialog på lika villkor. Det finns alltså, utifrån glesbygdsbibliotekens perspektiv, ett behov av ökad samverkan och samråd kring bibliotekens verksamhetsnära frågor, en samverkan som måste utvecklas i två riktningar. En utvecklad samverkan behöver ifrågasätta idén om ett centrum och en periferi på det sätt som finns idag. Centrum är alltid där människor lever sina liv, vare sig där bor 2,3 miljoner eller 2 300. Betydelsen av närhet, riktat stöd och samverkan kan exempelvis ses i bibliotekens relativt begränsade arbete med de nationella minoriteterna. Då större delen av de deltagande kommunerna i den här studien ligger inom Sápmis gränser har det varit motiverat att fokusera på samernas situation, som också skiljer sig från de övriga nationella minoritetsgrupperna genom sin ställning som urfolk, något som berättigar en särskild plats i svensk lagstiftning och internationella konventioner. Där ses å ena sidan svårigheten att lyfta fram den samiska minoriteten i kommuner som ligger utanför förvaltningsområdena, medan det inom dessa går att se en mer strategisk verksamhet, något som också bekräftas av de deltagande samiska biblioteksrepresentanterna. Skillnaden är framförallt de kommunala samråden, där verksamheter utformas tillsammans med den samiska minoriteten. Motsvarande effekt ses för biblioteken i kommuner som Kalix och Haparanda, som utgör förvaltningsområde för meänkieli och finska. Närhetsprincipen, att en minoritet finns och är aktiv i kommunen, räcker inte för att biblioteken ska motiveras att prioritera de nationella minoriteterna som lagen föreskriver, utan ett riktat stöd och intresse från statlig, regional och kommunal nivå måste till – inom ramen för förvaltningsområdenas samråd beskrivs en typ av samtal som dessutom kan verka som förebild för hur biblioteken på ett naturligt sätt tillskrivs legitimitet inom ramen för en kommunal satsning. Vi ser motsvarande situation, där kommunal samverkan om till exempel digital delaktighet kan stärka också de lokala biblioteken på ett sätt de inte skulle klara själva. För att arbetet i biblioteken ska kunna utvecklas krävs också en ökad kompetens, både i allmänhet i form av adekvata kompetenser till exempel inom pedagogik och ITkunnande, men särskilt biblioteks och informationsvetenskapligt utbildade bibliotekarier. Tillsammans med lokalt förankrade, ofta brett kunniga biblioteksassistenter kan en bas skapas som bidrar till att utforma den mångfasetterade verksamhet som behöver finnas också på de allra minsta biblioteken. I den kombination av kompetenser som det råder en bred enighet om behövs, måste också skapas en tydlig arbets och ansvarsfördelning så att det bästa av olika världar kan kombineras till en lokalt präglad verksamhet av hög legitimitet. Inte minst viktigt blir detta, då uppgifter idag åligger biblioteken på små orter som en direkt följd av att samhällsinstiutioner som arbetsförmedling, försäkringskassor och banker inte längre tar sitt ansvar gentemot medborgarna i glesbygdskommunerna. Här visar de deltagande biblioteken på vikten av kommunal samordning och samverkan och i de kommuner där sådan finns, beskrivs också bibliotekens verksamhet som motiverad och bibliotekariernas ansvar som hanterligt. De erfarenheter som formuleras av studiens deltagare ligger väl i linje med de som sammanfattas i den internationella forskningen. Framförallt är det vikten av samverkan mellan olika administrativa nivåer som lyfts fram vare sig det rör sig om uppsökande arbete mot äldre i norra England, arbetet med digital delaktighet i norra Texas eller utvecklandet av samförstånd mellan bibliotekarier och ursprungsbefolkningen i Nya Zeeland. Det som också för samman forskningen och de här beskrivna erfarenheterna är hur bibliotekens arbete i glesbygdsmiljöer visar sig bidra till att inkludera grupper och regioner som faller utanför den centrala debatten jämte människor som lever i områden där lokal offentlig service inte längre finns. På så sätt utgör glesbygdsbiblioteken ett tydligt och mycket viktigt uttryck för en emanciperande dimension av det lagstadgade demokratiutvecklande uppdrag som alla folkbibliotek har. Det gör att det blir viktigt att hålla isär behovet av stöd och risken för styrning. När vi här ser betydelsen av samverkan mellan olika samhällsnivåer, så bygger det på de utsagor diskussionerna med glesbygdsbibliotekens personal, både bibliotekarier och biblioteksassistenter, givit och en sak genomsyrar de ofta varierade hållningar som kommer till uttryck; det är 50/68