Folkbibliotek i glesbygd 1
Folkbibliotek i glesbygd 6. Diskussion och slutsa
tser När glesbygdsbibliotekens verksamhet diskuteras med utgångspunkt i bibliotekslagen är det viktigt att komma ihåg att lagstiftaren varken anger hur de olika angivna prioriteringarna ska genomföras eller i vilken omfattning. Det innebär att frågan om folkbiblioteken lyckas kan – och bör – ställas i relation till deras lokala förutsättningar. För det råder ingen tvekan om att bibliotekslagen anger en riktning för glesbygdskommunernas bibliotek och synen på vilka delar av verksamheterna som behöver utvecklas. Det som är intressant är istället hur laguppfyllelsen tar sig uttryck och tolkas. I ett ansträngt ekonomiskt läge kan det vara svårt att lyfta fram enskildheter, men tre områden kan sägas framträda särskilt som problematiska i bibliotekens strävan att uppfylla lagens prioriteringar: • Läsfrämjandearbetet • Arbetet med de nationella minoriteterna och urfolket samer, samt • Arbetet med digital delaktighet och digitalisering För att återknyta till den modell som introducerades i inledningen till kapitel 5 kan vi nu se, att den institutionella, den performativa och den erfarenhetsbaserade nivån, flyter samman till en helhet. Rörelsen mellan de olika nivåerna går lika mycket från lagstiftningen och den nationella biblioteksdiskussionen såsom den framkommer i, till exempel, spänningen mellan den nationella biblioteksstrategins fokus på jämlik tillgång till biblioteksservice och SKL:s beredvillighet att låta vissa kommuner få utvecklas på bekostnad av andra, som den går från bibliotekspersonalens kreativa, pragmatiska arbetssätt, som kommer ur bristande resurser, svårigheter att få utbildad personal, tillbakahållen digitalisering och kamp med ofta okunniga och ointresserade lokalpolitiker. I frågan om minoriteterna och det läsfrämjande arbetet finns dock ett större avstånd mellan erfarenhetsnivån och den institutionella nivån än i de övriga frågor som studien tar upp. Här lämnas till de biblioteksanställdas professionalitet och kreativitet att lösa uppgifter som kommer i kläm mellan tid och resurser. Framförallt är kanske personalsituationen så pressad att de som arbetar i glesbygdsbibliotek många gånger bara med svårighet hinner med att utveckla verksamhet som går utöver att bemanna öppettiderna i informationsdisken. Detta gäller alltså även för de prioriteringar som tydligast lyfts fram i bibliotekslagen. Samtidigt ska sägas att situationen varierar också bland de mindre kommunerna i urvalet. Glesbygdsbiblioteken är det demokratiska blodomloppets kapillärer. Längst bort från ett diskursskapande maktcentrum fångar de upp människor och skapar möjlighet till samtal och syresätter på så sätt demokratin. Inte minst är detta tydligt i en idag, i policyhänseende, hårt centraliserad bibliotekssektor. Glesbygdens bibliotek ställer medier till förfogande, men också rum och en möjlighet för invånarna i byar och samhällen att spegla sig själva till exempel genom programverksamheter, som många av informanterna trycker särskilt på fungerar bäst när de har en tydlig lokal förankring. De kommer dock sällan till tals i den allmänna diskussionen i sektorn. Här kan mycket väl en orsak ses till den tydliga ambivalensen inför de nationella digitala satsningarna som diskussionerna vittnar om finns på vissa orter och bland många av låntagarna. Den digitala sfären är inte lokal och i miljöer med låg utbildningsnivå, åldrande befolkning och stora avstånd mellan biblioteksenheterna upplevs den ibland inte särskilt viktig av låntagarna. Den skulle kunna bli det, så det innebär inte att den inte behöver främjas, men det är viktigt att se att den nationella diskussionen ofta utgår från ett perspektiv som kan te sig ”universellt” på ett sätt som helt enkelt inte alltid är relevant för lokala möten mellan bibliotekarier och användare. Där är det viktigare att i en ständigt pågående dialog hjälpa invånarna med de böcker de vill läsa och aktiviteter som engagerar dem, så att de vill återvända. Att utgöra en del, kanske rent av ett nav, i det lokala samtalet, den personliga närvaron och den lokala identiteten är den allt överskuggande funktionen och det är i det arbetet bibliotekets demokratifrämjande uppdrag i första hand manifesterar sig. I ett digitalt perspektiv innebär det, att nationella satsningar bör initieras, så att ansvaret kan lyftas något från lokal och regional nivå. Det gäller 48/68