Med läsning som mål. Om metoder och forskning på d
et läsfrämjande området 1
som läsning som sker av egen vilja, för det egna
nöjets eller den egna tillfredsställelsens skull. I begreppet ryms också läsning som påbörjats på någon annans begäran, men som sedan fullföljts av eget intresse. Begreppet lustläsning säger oss alltså dels något om målet eller syftet med läsningen (den enskildes lustfyllda läsupplevelse), dels något om de betingelser under vilka läsningen sker (frivillighet). Till skillnad från fritidsläsning, som per definition sker utanför skol- och arbetstid, är lustläsning något som förekommer även i undervisningssammanhang. I Barn berättar. En studie av 10-åringars syn på läsning och bibliotek (2011) gör forskaren Åse Hedemark en viktig poäng: det är visserligen relevant att stärka kopplingen mellan läsning och nöje, men när det gäller att utveckla lässtimulerande metoder i folkbibliotekssammanhang borde man i högre grad än vad som sker understödja barns intresse av att läsa för att lära sig saker. Lustläsning är ett någorlunda vedertaget begrepp inom den forskning som är av intresse för denna översikt. Här ska emellertid det alternativa begreppet fri läsning användas så långt som möjligt, vilket innebär läsning som sker av egen vilja och av eget intresse. Detta av främst två skäl: (1) även om njutning är ett vanligt motiv till att människor läser på sin fritid, är motiven till att frivilligt läsa betydligt fler och behöver inte primärt – eller överhuvudtaget – handla om njutning. (2) Det är diskutabelt huruvida det effektivaste argumentet för läsning består i att det ger njutning åt läsaren. Kanske är det ibland rentav kontraproduktivt att främja ”lustläsning”. I antologin Literacy and Motivation: Reading Engagement in Individuals and Groups (2001) pekar forskaren Michael C. McKenna på att ungas läsattityd under uppväxtåren generellt sett försämras över tid. Fenomenet har bland annat förklarats med att allt fler med läsning konkurrerande fritidssysselsättningar erbjuds barn och unga under uppväxtåren. Dessa sysselsättningar kan, oavsett om det handlar om sport, datorspel, film, musiklyssnande eller något annat, sannolikt skänka lika mycket, eller mer, njutning än läsning. Så länge lust eller njutning uppfattas som läsningens primära mål kan det följaktligen bli svårt att argumentera för att avsätta tid till just läsning. Effekterna av fri läsning Det finns flera goda effekter av fri läsning. Men innan dessa effekter berörs ska något sägas om värdet av litteraturläsning. Den danske biblioteksforskaren Beth Juncker (2010) menar att kultursektorn och utbildningssektorn omfattas av olika kulturbegrepp. Medan kultursektorn med sin estetiska filosofi och kulturteori är autotelisk, är utbildningssektorn med sina pedagogiska och didaktiska begreppsapparater instrumentell. En ”autotelisk” aktivitet är något man gör för dess egen skull – ordet kommer från grekiskans autos, ”jag”, respektive telos, ”mål”. Magnus Persson har i boken Varför läsa litteratur? (2007) undersökt legitimeringsgrunder för litteraturläsning i skola och högre utbildning och menar att skolan domineras av en instrumentell syn på litteraturläsning, i det att litteraturläsning ofta legitimeras med hänvisning till andra värden än litteraturen själv. Hur uppfattas då litteraturläsning inom ramen för folkbibliotekens verksamheter? Då folkbiblioteken tillhör kultursektorn, borde den ju, enligt Juncker, präglas av en autotelisk litteratursyn. Men 22