Med läsning som mål. Om metoder och forskning på d
et läsfrämjande området 1
varför motiveras i så fall läsfrämjande verksamhe
t på folkbiblioteken så ofta med hänvisning till sjunkande läsförståelse, redovisade i PISA-rapporter och liknande? Litteraturen har ju ett värde i sig, så varför motivera läsfrämjande med andra värden än litteraturen själv? Att läsning förklaras ”nyttig” uppfattas ofta som att den reduceras till att vara enbart nyttig. Men att en verksamhet för med sig ”nytta”, utesluter inte att den har ett värde i sig själv. Detta gäller inom parentes sagt inte bara litteraturen, utan all kulturutövning. Som idéhistorikern David Karlsson (2010) påpekat bygger frågan om kulturen har ett egenvärde eller är nyttig på en falsk motsättning. Det handlar inte om antingen eller. En uppdelning mellan autoteliska och instrumentella kulturer kan verka klargörande, men riskerar samtidigt att överskugga det faktum att kulturella verksamheter ofta både har ett egenvärde och ett instrumentellt nyttovärde. Sålunda ligger det inget motsägelsefullt i att betrakta litteraturläsning som en verksamhet med egenvärde, samtidigt som man ger det ytterligare legitimitet genom att hänvisa till exempelvis läsningens goda utbildningsmässiga och samhälleliga effekter. En nyttoeffekt av litteraturläsning i form av exempelvis ökad läsfärdighet är dessutom i sin tur ett instrument och en förutsättning för att bland annat kunna ta del av litteraturens eventuella egenvärde. Att extensiv, fri läsning kan ha goda effekter på språkutveckling är känt sedan länge. I en avhandling om frivillig läsning hos elever i grund- och gymnasieskolan redogör exempelvis Du Toit (2004) för forskning som påvisat positiva effekter av fri läsning såsom utökad vokabulär, förbättrad skrivförmåga, bättre resultat på lästester och mer positiva attityder till läsning överlag. Ett positivt samband mellan läslust (reading enjoyment) och läsfärdighet har påvisats i flera studier; se exempelvis Clark & De Zoysa (2011) och Clark (2011). Sambandet mellan läsfrekvens och läsfärdighet har också kartlagts; se exempelvis Clark & Douglas (2011) respektive Clark (2011). I en meta-analys av 99 studier bekräftar Mol & Bus (2011) en välkänd uppåtgående spiral beträffande läsning: barn som läser mycket förbättrar sin läsförmåga, och barn med god läsförmåga läser mer, vilket ytterligare förbättrar läsförmågan. Flera internationella forskningsrapporter andas höga förhoppningar om den fria läsningens potential att exempelvis motverka utanförskap och höja utbildningsnivåer. En sammanställning av vinsterna med lustläsning finner man exempelvis i rapporten Research evidence on reading for pleasure från Department for Education i London (2012). Med hänvisning till ett flertal studier räknar Clark & Rumbold (2006) upp effekter av fri läsning som ökad läsfärdighet och skrivförmåga, bättre textförståelse, grammatik och ordförråd, förbättrad attityd till läsning, ökat självförtroende som läsare, ökad benägenhet till fri läsning senare i livet och ökad generell kunskap – men också bättre förståelse för andra kulturer, ökat samhälleligt deltagande och större insikter i mänskligt beslutsfattande. I studien Regionalism and the Reading Class (2008) kallar sociologen Wendy Griswold den del av populationen som regelbundet ägnar sig åt lustläsning för ”den läsande klassen”, och konstaterar bland annat att förmögna människor läser mer. Flera studier visar att barn från enklare sociala förhållanden generellt sett läser 23