Läsande förebilder 1
Augustin Erba Och så är det förstås hjälpsamheten
. Den som präglade Fisksätra bibliotek så mycket. När jag kommer till ett bibliotek i dag så känns det som om det är den sista platsen i Sverige där man kan prata med en människa. Jag har inget emot knappval på telefonen, eller chatt med it-support, eller Försäkringskassans webbplats. Men om man behöver prata med en människa som står bredvid en och ser vad man gör när man fyller i en blankett, eller en ansökan, och också kan hjälpa en att göra rätt, då finns det ingen människa längre. Utom på biblioteket. Här finns inte bara pappersböcker. Här finns ett utrymme för sådana som jag var på den tiden. Sådana som kanske inte vill vara hemma, därför att hemmet inte är en trygg plats. Jag tror att de som säger att bibliotek inte behövs nu när vi har internet, eller att bibliotek ska vara tysta, inte har tillbringat särskilt mycket tid på bibliotek. Om det var tyst på biblioteken skulle inte ett hundratal människor kunna komma dit och prata med en sån som mig på ett författarbesök. Vi skulle inte kunna prata om litteratur, jag skulle varken kunna högläsa eller lyssna. Och hur skulle det gå med högläsningen för barnen? Finns det något finare än en bibliotekarie som läser högt för en grupp barn? Jag satt själv och lyssnade när jag var liten, även när jag själv kunde läsa. För det finns en mänsklig kärna i att tillsammans lyssna på en människa som läser högt. På biblioteket i Fisksätra förekom saker som inte var det minsta ”På biblioteket i Fisksätra förekom saker som inte var det minsta tysta” tysta. Det var dockverkstad, det var sagoläsning, det var författarbesök och det var utställningar. Och så var det schackklubben. Min pappa var ingen läsande förebild, men han var en schackspelande förebild. På samma sätt som min mamma lärde mig läsa, lärde mig min far spela schack. Det var en självklarhet, tyckte han, att man spelade schack. Det ingick i att vara vuxen att när som helst kunna sätta sig mitt emot en annan person och spela ett parti schack. Schack var ett sätt att umgås, där man inte behöver prata så mycket om man inte vill men där reglerna är tydliga. Så jag lärde 8