Läsande förebilder 1
Att älska genom litteraturen Jag insåg att livet
utspelar sig som ett narrativ och att man kommer närmare den här sanningen genom att fördjupa sig i den litterära världen. Jag insåg, precis som Shakespeare i Som ni behagar, att livet är en berättelse och att syftet med livet är att sätta sig in i sin egen hjältelika karaktär och att spela sin roll fullt ut på världens scen. I ett agapiskt flowtillstånd. Det här är vad det innebär att älska genom litteraturen. Det är just det här jag får uppleva när jag står på scen och håller en föreläsning inom personlig utveckling. Eller när jag stod på finalscenen på Talang och framförde min känslofyllda rapplåt förra året. Agape. Du kanske kände av det genom skärmen? Du kanske kände av det även under min audition? Hela numret var kulmen av allt jag hade önskat mig, mötespunkten mellan livet och drömmen. Jag komprimerade hela min livsberättelse och alla böcker jag hade läst till en rapplåt på två minuter som jag sjöng ut med hela mitt hjärta. Jag låtsades att framträdandet inte var ett framträdande utan snarare ett personligt uttryck för mig själv. Jag gestikulerade vilt och rörde mig rytmiskt till orden. Jag var i agapisk samklang med musiken och uppträdde för mig själv. Jag försvann i rappakten och hade flow, i dubbel bemärkelse. Flowtillståndet fick hela sitt dramatiska uttryck vid avslutningen med en så kallad mic drop, där jag tog av mig ullkappan och slängde ner mikrofonen. Hoppsan! En miss! Mikrofonen skulle landa på kappan! Inte golvet! Ajdå! Men den överlevde. ”En av dina författare är en världsberömd klassiker, Dostojevskij. Om du försöker hitta svaret på vad han försökte förmedla?” frågade Malou von Sivers. Han försökte förmedla ett budskap om kärlek. Om en väldigt djup kärlek. Det grekiska begreppet är agape. 69