Läsande förebilder 1
Men läs då, pojke! Jämförelser mellan olika lände
rs resultat ska ske med försiktighet eftersom det kan vara mycket som skiljer länderna åt. Olika länders skolor kan också lägga fokus och vara bättre på annat än det som undersöks i just Pisaundersökningen. Det är heller aldrig enbart en ensam orsak som ligger bakom goda eller dåliga resultat. Men en av orsakerna bakom Finlands återkommande goda resultat som brukar diskuteras är skolans upplägg med extra stöd genom specialundervisning till de elever som behöver detta. Återigen kan olika länder ha skilda definitioner av specialundervisning, vilket kan försvåra jämförelser mellan länder men vissa mönster gällande skillnader i upplägg går ändå att skönja. Läsåret 2019/20 gick 5,5 procent av eleverna i Sverige (årskurs 1–9) i någon form av åtgärdsprogram som gav dem rätt till specialundervisning (Skolverket 2020). I Finland fick 22,5 procent av eleverna i grundskolan specialundervisning – 26,6 procent av pojkarna och 18,1 procent av flickorna (FOS 2020a). Ytterligare en skillnad mellan Finland och Sverige, utöver att fler elever i Finland får extra stöd, är i vilken årskurs som stödet sätts in. I Sverige sätts minst stödåtgärder in i årskurs 1 medan flest elever i åtgärdsprogram med specialundervisning finns i årskurs 9 (Skolverket 2020). I Finland fick hela 35 procent av barnen i årskurs 1 inom grundläggande utbildning specialundervisning. I årskurserna 1–6 var siffran 25 procent medan den i årskurserna 7–9 var 16 procent (Ström & Lahtinen 2012 s. 7, se även FOS 2020b). I Finland är alltså mönstret att de ger elever i första klass mest stöd medan elever i de äldre klasserna får minst stöd, det vill säga tvärtemot Sverige. När det gäller Finland skriver Kivirauma och Ruoho (2007 s. 295): ”I första klass används 90 procent av de tillgängliga resurserna för specialundervisning på deltid för problem med den språkliga utvecklingen.” Orsaken till att Finland lägger mycket resurser på stöd till eleverna redan i första klass, och att fokus ligger främst på språksvårigheter, menar Ström och Lahtinen (2012 s. 13) är att tidig identifiering och ändamålsenliga stödåtgärder kan förhindra att problemen hopar sig och blir mer svårhanterliga. Tanken är att om man identifierar problemen tidigt, och om hjälp ges i ett tidigt skede, undviks att problemen blir större ju äldre eleven blir. Att denna tidiga hjälp oftast fokuserar på just språket skriver Sarromaa Hausstätter och Takala (2011 s. 276) baseras på 23