Läsande förebilder 1
Augustin Erba är författare och journalist. Han h
ar skrivit romanerna Blodsbunden och Snöstorm och arbetar på Dagens Nyheter. Under många år arbetade han på Sveriges Radio där han bland annat var producent på Sommar i P1. Hans senaste roman, utgiven 2022, heter Den unge Walters lidanden. Första gången en vuxen människa kallade mig ”jäkla svartskalle” var i min barndoms bibliotek i Fisksätra. Jag älskade mitt bibliotek och jag tyckte att jag var lyckligt lottad, eftersom denna vanligtvis trygga plats låg på gångavstånd från mitt hem. Man skulle kunna tro – i alla fall om man lyssnade på mina föräldrar – att jag kom från ett läsande hem. Min far var akademiker och min mamma hade ändå börjat på högskolan innan hon valde hemmet som arbetsplats. Det är först som vuxen som jag har insett att mina föräldrar inte läste skönlitteratur – eller ens talade om den. Tv-serier och filmer, det konsumerades friskt. Men inte litteratur. Min far var som de flesta män, han läste inte romaner och om han läste något över huvud taget så var det kurslitteratur. Min mor sa sig få migrän om hon läste, och förresten så var all modern litteratur antingen dålig eller oanständig enligt henne och hon hade redan varit tvungen att läsa klassikerna som liten, så henne såg jag heller aldrig med en bok i handen. Med ett undantag: när hon läste för oss barn. Hon läste Bamse, hon läste illustrerade klassiker och hon läste Tintin. Det ska erkännas att hon inte var så förtjust i att läsa för oss, det sa hon och det var därför det var så viktigt enligt henne att vi barn lärde oss läsa tidigt. Så att hon inte skulle behöva. I mitt barndomshem fanns det en bokhylla. I hyllan stod uppslagsverk och några presentböcker. Det fanns också böcker som ingått i någon bokklubb som mamma gått med i när hon misslyckats med att säga nej till en telefonförsäljare. 5 Foto: Sandra Löv