Läsande förebilder 1
Tre perspektiv Valet att låta mig ta plats i samm
anhang som detta har ibland varit svårt att smälta. ”Varför just jag? Vad har jag för meriter som premierar mig före någon annan?” En mer relevant fråga är ”Varför inte jag?”. Hur många i denna profession har vandrat en väg som liknar min? Hur håller vi oss relevanta i nutida Sverige när bibliotekskåren inte speglar hur Sverige ser ut i dag? Vi har uppenbara brister i rekryteringen till utbildningarna och arbetsplatserna, och vi är inte lyhörda för våra synliga minoriteters erfarenheter ute på våra bibliotek – hur kan vi vara det när deras röster sällan får höras? I intersektionen mellan arbetsmiljöfrågor och diskrimineringsforskning relaterat till biblioteksprofessionen ligger mitt ämnesval för min kandidatuppsats. Det har varit en lång och plågsam process, jag har rört mig i ett vetenskapligt tomrum. Jag får ofta frågor kring tidigare forskning som jag tar avstamp i: Var finns den forskningen? Svaret är enkelt uttryckt: inte i Sverige. Den insikten är talande. Vi vet att det råder strukturell och institutionell rasism överallt i Sverige (Länsstyrelsen i Stockholm, rapport 2021:11), varför skulle då biblioteken vara ett undantag? En kvalitativ undersökning med en fenomenologisk ansats betyder att jag försöker skildra subjektiva upplevelser. Jag kan aldrig få exakt samma svar på exakt samma frågor, men det skapas tydliga mönster. Grunden till dessa är närvaron och platsens politik. Allt är politik, så även här, och det är viktigt att påtala att det är komplexa processer som växelverkar och att varje enskild process behöver behandlas enskilt på en djupare nivå; det krävs alltså mer forskning inom detta än vad en kandidatuppsats kan bidra med. Det jag kan göra är att synliggöra vissa tydliga mönster som återkom i de åtta individers erfarenheter jag tog del av. Först och främst: Gruppen synlig minoritet är en stor och heterogen grupp. Det finns en stratifiering som associeras till den föreställda proximiteten till den vita kroppen och den svenska sociokulturen. Alla rasifierade behandlas inte lika (Länsstyrelsen i Stockholm, rapport 2021:23). Varje rum tar form och skapar strukturer kring de kroppar och människor som besitter den. Vi vet att bibliotekarieprofessionen är kvinnodominerad, vi vet att en stor grupp kommer från en medelklassbakgrund och vi vet att bibliotekarier överlag är vita svenskar. I det kommer vissa mönster att reproduceras tills det inte längre blir någonting som aktivt uppmärksammas (Ahmed, 2011). 72