Läsande förebilder 1
De läsande förebilderna på Fisksätra bibliotek De
t var inte någon av dem som kallade mig för svartskalle. Jag minns en av männen som kom in på biblioteket när jag var där, antingen försjunken i någon ljudbok eller vankande mellan bokhyllorna. Han blödde kraftigt från huvudet. Han hörde till dem som ofta satt med en ölburk i handen i centrum. Kanske hade han slagits eller så hade han bara ramlat. Berusad, det var han helt säkert. Det märktes på sättet han rörde sig. Han stapplade in, blev omplåstrad av en av bibliotekarierna och stapplade ut igen. Egentligen fick man bara låna tre böcker i taget på biblioteket, men jag hade snart bekantat mig så väl med bibliotekarierna att jag fick släpa hem 10–15 stycken. Jag tror att det var för att de förstod att jag läste dem. Ibland frågade de vad jag tyckte om böckerna. Och så fick jag förslag. Jag minns särskilt ett förslag jag fick, det var när jag hade lånat och läst samma böcker om och om igen under en lång tid. Bibliotekarien märkte detta och sa: ”Ska du inte pröva att läsa något nytt? Något lite vuxnare? Vad sägs om den här?” Sedan gav hon mig Sotarpojken av Lisa Tetzner. Jag läste den och den gjorde min värld större. Mina föräldrar var som sagt ointresserade av litteratur, de hade fullt upp med att förstå det svenska samhället, och hade jag inte fått bibliotekariernas guidning in i läsandet så hade jag nog inte varit där jag är i dag. Jag hängde på fyra olika bibliotek när jag växte upp och jag visste precis vilka av dem som hade vilka böcker av Jules Verne. Förutom Fisksätra var det biblioteket i Saltsjöbadens centrum (som på den tiden hade det mindre charmiga namnet Tippen), Stockholms stadsbibliotek (som alltid gjorde mig lite nervös eftersom det ekade så högt om man tappade en bok) och biblioteket i min skola (som mest bestod av gamla böcker som jag gissar hade donerats av före detta elever men det gjorde att de hade nästan alla böckerna i serien om Svarta Hingsten). För mig är biblioteken förknippade med två tydliga perioder i mitt liv: min uppväxt och mitt liv som författare. Jag slutade besöka bibliotek när jag blev vuxen eftersom jag fick råd att köpa böcker. Det skulle dröja 20 år innan jag, i min nya roll som skribent, återvände till biblioteken. Efter att ha besökt bibliotek över hela Sverige tycker jag mig se att biblioteket i Fisksätra var föregångare till dagens bibliotek. Här kan den som inte har läsande förebilder i hemmet möta människor som älskar att läsa. Både de som arbetar på biblioteken och de som besöker dem. 7