Läsande förebilder 1
Om biblioteket ska vara till för alla men ingen b
ibliotekarie ser ut som jag, och mina berättelser är osynliga i hyllorna, påverkar det läsaridentiteten? Hur kan mångfalden öka bland biblioteksmedarbetarna och vad spelar det för roll? Milia Rahman Olsson, Bagir Kwiek och Pamela Schultz Nybacka ger varsitt perspektiv på dessa frågor. Milia Rahman Olsson är bibliotekarie, föreläsare och skribent. Jag är en flykting. Jag kom hit 1989 tillsammans med min mamma och mina två äldre systrar, vi hade då varit separerade i närmare två år från min far. Han hade tvingats att lämna sitt hemland och oss. När vi sågs på Arlanda flygplats den fjärde juli var det en främmande man som stod framför mig med anletsdrag som jag nästan hade glömt. På Uppsala stadsbibliotek förundrades jag av alla möjligheter som fick plats i ett bibliotek, hela familjen var flitiga användare och där och då föddes min livslånga kärlek till bibliotek. För mig har biblioteksrummet varit en av få fasta punkter under min komplicerade uppväxt. Många år senare skulle jag finna mig själv på ett bibliotek, denna gång i en ny roll. Jag har befunnit mig på båda sidorna av lånedisken. Som flyktingbarn och någon som har varit beroende av biblioteken och i dag, som bibliotekarie. 71 Foto: Privat