Läsande förebilder 1
Gift Blessing Efter att ha berättat legenden fort
sätter Ivan i samma stil som storinkvisitorn och framställer det starkaste motargumentet mot Guds existens för Alyosha: ”Hur kan Gud vara god men låta oskyldiga barn dö i cancer?” Ivan formulerar ilsket en rad argument för Guds ondska, och när Alyosha inser att han inte kommer på ett rationellt svar till de övertygande argumenten så reser han sig upp och kysser Ivans blodlösa läppar. Intellektuelle Ivan vann argumentationen men fromme Alyosha vann i godhet. Agape. Det här är exakt vad agape går ut på. Det är en typ av kärlek som utspelar sig kreativt inom en berättelse. En kreativ typ av kärlek som omvandlar någon från person till människa. Från något till någon. En transformativ ontologisk korrigering. Det är kärleken som en mor har för sitt nyfödda barn. Barnet har ingen personlighet än men med kärleken som ges av modern så besjälas barnet och blir mänskligt. Agape är föräldrakärleken som ger det nyfödda barnet ett namn vid dopet. Alyosha såg sin intellektuella skeptiska storebror försvinna ur sin kropp och sväva inom en värld av propositioner och argument. När han väl uppfattade den hatiska ilskan som drev Ivans Raskolnikovlika rationalitet så förde han tillbaka honom hem till sin kropp med en kärleksfull kyss på de blodlösa läpparna. Agape. Det här är svaret på vad Dostojevskij försökte förmedla. Jag grät som ett litet barn när jag läste det här kapitlet men det tog mig ett tag att faktiskt förstå vad det innebar. Jag ägnade flera månader åt att läsa mig in på den här idén. När jag äntligen listade ut hur man stavar agape, så landade jag i Marcel Prousts insikt om att livet går ut på att utveckla en deltagande kärlek för dess existentiella berättelse. ”Jag låtsades att framträdandet inte var ett framträdande utan snarare ett personligt uttryck för mig själv” 68