Med läsning som mål. Om metoder och forskning på d
et läsfrämjande området 1
kulturbegrepp. Kultursektorn är med sin estetiska
filosofi och kulturteori autotelisk, medan utbildningssektorn med sina pedagogiska och didaktiska begreppsapparater är instrumentell. Så domineras skolan av en instrumentell syn på litteraturläsning, medan litteraturläsning inom ramen för exempelvis den läsfrämjande verksamhet som sker inom folkbiblioteken gärna uppfattas som något man gör för dess egen skull. Detta samtidigt som läsfrämjande insatser ofta motiveras med sjunkande läsförmåga, vilket ytterst tenderar att ge läsning en instrumentell legitimitet även där. I denna kunskapsöversikt betonas att läsning kan förklaras ”nyttig”, utan att för den skull reduceras till att vara enbart nyttig. Att läsning för med sig ”nytta”, utesluter inte att den har ett värde i sig själv. En uppdelning mellan autoteliska och instrumentella kulturer kan verka klargörande, men riskerar samtidigt att överskugga det faktum att kulturella verksamheter ofta både har ett egenvärde och ett instrumentellt nyttovärde. Sålunda ligger det inget motsägelsefullt i att betrakta litteraturläsning som en verksamhet med egenvärde, samtidigt som man ger det ytterligare legitimitet genom att hänvisa till exempelvis läsningens goda utbildningsmässiga och samhälleliga effekter. En nyttoeffekt av litteraturläsning i form av exempelvis ökad läsfärdighet är dessutom i sin tur ett instrument och en förutsättning för att (bland annat) kunna ta del av litteraturens eventuella egenvärde. Att extensiv, fri läsning kan ha goda effekter på språkutveckling är väl känt. I översiktens andra kapitel uppmärksammas forskning som påvisat positiva effekter av fri läsning såsom utökad vokabulär, förbättrad skrivförmåga, bättre resultat på lästester och mer positiva attityder till läsning överlag, liksom ett positivt samband mellan läslust och läsfärdighet. Studier som kartlagt sambandet mellan läsfrekvens och läsfärdighet uppmärksammas också. Sammanställningar som gjorts av en mängd större studier bekräftar en välkänd uppåtgående spiral vad gäller läsning: barn som läser mycket förbättrar sin läsförmåga, och barn med god läsförmåga läser mer, vilket ytterligare förbättrar läsförmågan. Flera internationella forskningsrapporter andas höga förhoppningar om den fria läsningens potential att exempelvis motverka utanförskap och höja utbildningsnivåer. Man har pekat på effekter av fri läsning som ökad läsfärdighet och skrivförmåga, bättre textförståelse, grammatik och ordförråd, förbättrad attityd till läsning, ökat självförtroende som läsare, ökad benägenhet till fri läsning senare i livet och ökad generell kunskap – men också bättre förståelse för andra kulturer, ökat samhälleligt deltagande och större insikter i mänskligt beslutsfattande. Sociologiska studier har visat att förmögna människor läser mer, och flera studier visar att barn från enklare sociala förhållanden generellt sett läser mindre för nöjes skull än barn från mer priviligierade klasser. I Sverige är exempelvis högutbildade dubbelt så benägna att läsa böcker minst en gång i veckan jämfört med lågutbildade. Samtidigt finns ett flertal studier som talar för den fria läsningens potential att skapa social mobilitet. En omfattande studie som undersökt de kognitiva effekterna av lustläsning över tid pekar på att lustläsning på fritiden är av större betydelse för studieresultat än föräldrars utbildningsnivå. På liknande sätt har man kunnat peka på att läsengagemang i form av regelbunden fritidsläsning är vikti100